Hur ska vi få vår son att somna själv?

Publicerat i DN 1 oktober 2010

FRÅGA:

Vi har en son som är 3,5 år, han är en utåtriktad mycket aktiv men känslig kille. Han har inte ADHD eller något liknande men hans aktiva sida har varit väldigt dominerande under hela hans liv och mycket av vår energi går åt att försöka lugna ner honom, särskilt på kvällarna och när något händer som är utöver det normala. Han har väldigt lätt för att varva upp och otroligt svårt att varva ner. Fram till han var två år skrek han i panik i minst 45 minuter varje gång han skulle sova. Vi har aldrig försökt använda några metoder såsom femminutersmetoden utan har valt att försöka lugna er honom genom att vara närvarande. Vi har skapat rutiner, med kvällsmål och

tandborstning och saga etc, som vi har följt varje kväll och som vi fortfarande följer. Rutinerna och jag antar också mognadsnivå har resulterat i att han inte längre är ledsen när han ska gå och lägga sig men han kan fortfarande inte somna utan att någon av oss ligger bredvid honom.

Han är väldigt bra på att sätta ord på sina känslor och har förklarat att han tror att vi kommer att sova i hans säng hela natten och när han sen vaknar mitt i natten blir han mycket rädd och undrar var vi är(klassiskt). Vi har då förklarat för honom vid varje läggning då saken kommer upp att vi inte kommer att sova bredvid honom utan att alla i familjen sover i sina egna sängar men det hjälper inte. Vi har under flera perioder på olika sätt försökt att lämna sängen innan han har somnat men det har inte funkat, kan stannar inte kvar i sängen då. När han var baby kunde han inte sova överhuvudtaget utan att jag (hans mamma) låg bredvid honom och fram till han var 2,5 sov han med oss i vår säng. En del skulle säkert säga att det är vi som har gjort fel som har låtit honom vara så nära på natten men det är helt och hållet hans val. Han har en syster som är helt annorlunda, hon har aldrig legat i vår säng och har helt utan problem ända sedan hon var 6 veckor somnat själv i sin egen säng. Egentligen är det inget problem för oss att ligga bredvid honom tills han somnat snarare tvärtom, vi har långa dagar på jobbet/dagis och ses så lite på dagarna.

Problemet är att han vaknar på natten och är rädd, vi vill ju inte att han ska vara rädd för det första men det är också så att vår sömn bli störd hans sömn blir störd. Vi försöker ge båda våra barn den trygghet de behöver och sonen verkar behöva extra mycket närhet samtidigt som hans aktiva sida hindrar honom från att stanna upp på dagarna.

Vi skulle vilja ha Insidans råd hur vi ska få vår son att somna själv på kvällarna utan att han ska känna sig otrygg, vi tror att om han somnar trygg i sin egen säng så kommer han känna sig trygg även om han vaknar mitt i natten. Men vi vill också ha tips hur vi ska hantera hans känslighet, han är ibland rädd för saker som känns helt knasiga som till exempel så vill han att vi ska titta på honom när han kissar för han är rädd, vi bor i lägenhet så det är inte så att han måste gå ner i en mörk källare för att gå på toa. Han börjar ofta storgråta när han tittar på bolibompa, särskilt när det handlar om någon som skiljs från någon dom älskar. Vi har aldrig lämnat bort våra barn längre än 12 timmar och aldrig när de har varit så små att de inte har förstått att vi kommer tillbaka. Det är heller inte så att vi har haft barnvakt sällan så att de inte är vana vid andra människor än oss, tvärtom så finns det många vuxna i deras närhet som de känner sig trygga med.

SVAR:

Sömnproblem hos barn är ett vanligt tema till exempel på BVC. Jag förstår att ni har ansträngt er mycket för att lösa problemen med er son och jag tycker att ni verkar vara på rätt väg. Det låter som om ni pratar på ett bra sätt med er son om rädslan. Era kvällsrutiner verkar också bra. Jag tänkte ge några förslag hur ni kan gå vidare.

När barn är rädda för något är en väg framåt att närma sig det farliga i små steg. Samma sak gäller för vuxna, men med barn kan man behöva göra närmandet mer lekfullt och försiktigt. Gör en plan i små steg tillsammans med er son. Det är viktigt att ta reda på mer om vad sonen är rädd för. Handlar rädslan om hur långt borta ni är? Om ni till exempel skulle sova bredvid honom en hel natt – skulle han ändå bli rädd om han vaknar? Om ni skulle sova på en madrass på golvet bredvid honom – skulle han du kunna somna om själv? Om rädslan handlar om hur långt bort ni är, så kan planen gå ut på att ni börjar sova i hans rum några dagar, för att sedan i små steg flytta längre bort. Det kan handla om att ni har en extra säng eller madrass som flyttas, eller så kanske det är lättare att sonen börjar i ert rum och successivt flyttar närmare sitt eget rum. Jag beskriver ett liknande problem som löstes på det sättet i min bok ”Fem gånger mer kärlek”. Om rädslan handlar om något annat – till exempel hur mörkt det är i rummet – ska stegen i planen förstås utgå från det.

När man arbetar med rädsla på det här sättet är det viktigt att man noga förbereder och kommer överens med barnet innan varje steg. Försök att göra det lekfullt och låt er son komma med egna förslag på hur ni skulle kunna ta nya steg mot målet. Om det blir ett bakslag kan man alltid backa ett steg och försöka hitta nya vägar framåt. Det här sättet att jobba går även att använda när det handlar om er sons andra rädslor. Exempelvis kan er son få träna på att kissa själv i små steg, genom att ni flyttar längre ut ur badrummet, har öppen dörr, har dörren på glänt, osv. Syftet med den här typen av lösningar är inte att barn till varje pris ska utmana rädslor. Det är normalt att vara rädd ibland och barn måste alltid känna att de kan söka trygghet och hjälp hos föräldrar. Det är samtidigt viktigt att barn lär sig att våga lita på sig själva och att de hittar en egen trygghet. Barn som lär sig att bemästra rädslor i små steg brukar känna stolthet och stärkt självförtroende.

En annan lösning kan vara att lära er son att somna själv. Många menar att barn som lär sig somna själva blir mindre otrygga när de vaknar på natten. Du skriver att du vill att sonen ska känna sig trygg när han somnar och jag förstår att det kan kännas svårt att lämna honom då.

Samtidigt kan även det ske i små steg – precis som jag beskrev ovan. Istället för att ni ligger i sängen, så kan ett första steg vara att ni sitter på en stol bredvid tills han somnat. Sen kan stolen flyttas ut ur rummet i små steg. Det kan leda till att er son lär sig att hitta en trygghet som inte är beroende av att ni ligger bredvid.

Det finns många åsikter om hur man ska lära barn att sova själva. Vissa förespråkar att barn ska lära sig att sova själva och finna en egen trygghet i det (t ex med fem-minutersmetoden som du nämner). Andra menar att det är bättre för rädda barn att sova tillsammans med föräldrarna . Jag tycker att det finns en medelväg som just innebär att man lär barnen att sova själva i små steg. För mer information om det här kan jag rekommendera hemsidan www.eckerberg.se. Där det finns mycket information om fem-minutersmetoden och även en diskussion om kritiken mot metoden. Sedan måste varje familj själva hitta en väg som känns bra.

Oavsett vilken väg ni väljer vill jag uppmuntra er att försöka hjälpa er son att utmana sina rädslor i små steg. Det viktiga är att ni försöker komma överens med honom på ett lekfullt sätt inför varje steg, så att han aldrig känner sig tvingad att gå vidare. Ofta sker framstegen fortare än man tror.

Lycka till!

Martin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *