Hur förbereder vi vårt barn inför en obehaglig upplevelse?

Publicerad i DN 20 april 2018

Fråga:

Hej! Hur förbereder man ett litet barn inför något riktigt obehagligt – en (kanske smärtsam) operation? Är det bäst att inte säga någonting förrän samma dag som det är dags att sätta sig i bilen och åka till sjukhuset, eller finns det något bättre sätt? Hur mycket ska man säga i förväg?

Vår pojke är tre år och ska operera bort förstorade körtlar i halsen och näsan, ”ta bort mandlarna”. Det är ingen ovanlig eller komplicerad operation – den görs över dagen och sedan får vi föräldrar ta hem vårt barn.

Men efteråt kommer det att göra ont. Pojken kommer att ha svårt att äta och dricka, och i värsta fall börjar såret blöda och man måste åka tillbaka till sjukhuset.

Det känns förstås hemskt att ens barn ska behöva gå igenom något som gör ont och är läskigt, och jag funderar mycket på hur vi föräldrar ska kunna göra situationen så icke-traumatisk som möjligt. Jag kan lägga till att vår pojke är ganska robust och väldigt sällan rädd eller orolig, så jag känner att det finns en risk att jag snarare överför min oro till honom om jag börjar prata om vårt sjukhusbesök. Mycket tacksam för råd!

Oroliga mamman

Svar:

Tack för ditt brev. Att döma av mängden sidor på nätet som ger råd i detta ämne är du inte ensam om dina funderingar. Ibland blir man knappast mycket klokare av alla råd som florerar på internet. Jag roade mig därför med att jämföra innehållet på några etablerade sidor med aktuella forskningsöversikter (ja, så roligt har jag det). Min bedömning är att dessa sidor håller hög kvalité och att innehållet är väl underbyggt. Mitt första råd är därför att ni tittar på exempelvis de sidor jag tipsar om i länken nedanför svaret. Kontakta också sjukhuset som ska genomföra operationen, eftersom de kan ha eget informationsmaterial eller rutiner för att informera föräldrar och barn.

Generellt har studierna visat att det faktiskt blir bättre när barn förbereds och får information i förväg. Jag kommer i mitt svar att fokusera på hur man förbereder barn inför operationer eller ingrepp i vården, men resonemangen gäller i stort även för andra saker som kan vara obehagliga eller smärtsamma.

Frågan du ställer är något som sjukvården tar på allvar, vilket bland annat speglas i den relativt omfattande forskning som finns om just förberedelser inför operation av barn. Generellt har studierna visat att det faktiskt blir bättre när barn förbereds och får information i förväg.

Och då handlar det inte enbart om att barnen blir mindre oroliga före, under och efter operationen. Vissa studier har också visat att smärtan efter operationen minskar som följd av förberedelserna. Det kan låta märkligt, men förklaringen kan vara det välkända faktum att stress och smärta hänger samman. En annan viktig poäng med förberedelser är att minska risken för negativa erfarenheter, som kan leda till rädsla och undvikande av sjukvård framöver.

Det är exempelvis ingen bra idé att ljuga om smärtan som kan komma efter en operation. Förklara istället att barnet i så fall kan få medicin. Hur informerar man barnet på bästa sätt? Informationen ska vara kort och saklig. Generellt bör den både handla om vad som ska hända och om hur det kommer att kännas efteråt. Samtidigt måste informationen förstås anpassas efter ålder. För er treåring handlar det om väldigt kortfattad information, där jag nog enbart skulle ta upp vad som kommer att ske. Om han har ont efter operationen, får ni förklara och hjälpa honom då.

Viktigast av allt är kanske att låta barnet ställa frågor och att ge ärliga svar. Det är exempelvis ingen bra idé att ljuga om smärtan som kan komma efter en operation. Förklara istället att barnet i så fall kan få medicin som hjälper mot det. Om det kommer frågor ni inte kan svara på, är det bra att säga att ni får fråga sjuksköterskan eller doktorn om det. När ni pratar med sjukvårdspersonal tillsammans med er son är det också viktigt att visa tillit. Han måste märka att ni har förtroende för personalen, även om ni inte skulle känna så. Spara därför eventuella farhågor och kritiska frågor tills ni är ensamma med dem.

Ofta går det utmärkt att föräldrar och sjukvårdspersonal bara pratar med barnet inför operationen, men i studier har man sett att det blir ännu bättre om man gör informationen mer levande. Ett vanligt sätt är att leka med dockor och visa vad som ska hända. Det finns också filmer och sagor som är bra. I listan med tips jag länkar till längst ned finns bland annat en sida med sagor om barn som ska operera just halsmandlarna.

Ska barnet förberedas precis före operationen, eller längre i förväg? Jag tror att många känner igen sig i detta dilemma, där farhågan kan vara att förberedelserna väcker oron snarare än att stilla den. Det finns en del studier som har undersökt detta, och den generella slutsatsen är att små barn bör informeras dagen innan eller samma dag, precis som du föreslår. Barn som är äldre än fem-sex år bör däremot få information ungefär en vecka innan operationen. Anledningen till det är att barn i den åldern har större förmåga att komma ihåg informationen och att föreställa sig vad som ska ske. Då är det bra att ha några dagar på sig för att reda ut frågor och farhågor.

Dock spelar det mindre roll hur orolig en förälder är i allmänhet. Det som har betydelse är om föräldern visar sin oro för barnet i samband med operationen.
Jag tycker att du verkar vara väl medveten om hur föräldrars oro kan överföras till barn, vilket även gäller i detta sammanhang. Dock spelar det mindre roll hur orolig en förälder är i allmänhet. Det som har betydelse är om föräldern visar sin oro för barnet i samband med operationen. Det är förstås en utmaning, för även om det är en enkel liten operation lever oron ofta ett eget liv.

Tacksamt nog har studierna som handlar om att förbereda barn inför operationer visat att även föräldrars oro och stress minskar genom sådana insatser. Det finns alltså anledning för er föräldrar att informera er för egen del, även om sonen bara får en kort förberedelse. Om man som förälder känner egen oro är det också angeläget att vara just saklig. Risken är annars att man i all välvilja ihärdigt försöker övertyga barnet (och sig själv) om att allt kommer gå bra. Barn märker förstås att det är något alldeles extraordinärt på gång när en förälder gör så.

Varför säger mamma och pappa hela tiden att det inte är farligt? Borde jag vara orolig? Det kan hjälpa att föreställa sig sjukhusbesöket som om det vore något helt vardagligt. Hur skulle du prata med ditt barn inför första besöket hos en frisör?

Jag har hävdat att det finns stöd i forskningen för råden i mitt svar. Så är det, men det finns en grundläggande begränsning i all forskning. Slutsatserna gäller för de flesta barn, men enskilda barn kan reagera annorlunda. Då hjälper inte forskningen, men däremot personal med erfarenhet. En lyhörd sköterska som träffat många barn har lärt sig att anpassa informationen beroende på barnets reaktioner. Mitt råd är alltså återigen att be om hjälp och låta personalen svara på frågor när ni väl är på plats.

Råden i det här svaret kan verka bakvända om man utgår från annan forskning om oro. Där påtalas ofta att oroliga barn behöver lära sig att stå ut med osäkerhet. I så fall ska man väl inte informera och svara på frågor? Så är det förstås om ett barn ständigt blir oroligt och söker försäkran i vardagliga situationer, men det gäller inte inför en speciell händelse som faktiskt också kan innebära en del obehag och smärta. Inför en operation får man alltså svara på de frågor barnet har, kort och sakligt som sagt.

Ungefär hälften av alla barn känner betydande stress och oro i samband med operationer. Med tanke på att din son sällan är orolig eller rädd är chansen alltså god att han kommer ta detta med ro.

Även om många barn inte är så stressade, är det betydligt vanligare att föräldrarna känner oro. Alltså, precis som du skriver, kan det viktigaste vara att inte överföra er oro till sonen. Jag hoppas att mitt svar kan vara en liten hjälp till det.

Martin