Hur gör man för att inte barn ska drabbas av julstressen?

Nedan följer flera kortare frågor och svar som handlar om stress och utmaningar som kan höra julen till.

Publicerat i DN 23 december 2011

FRÅGA:

Julen ses som barnens högtid. Ofta är förväntningarna kring helgen höga, det måste bli ”lyckat”, och de vuxna i familjen kan känna sig stressade och pressade. Hur ska man tänka kring det? Vad är viktigast för barnen?

SVAR:

Julfirande är ett typiskt exempel där man låter gamla rutiner och outtalade förväntningar styra i stället för att försöka komma fram till vad de flesta i familjen faktiskt vill. Vänta inte med planeringen till sista stund utan ha till exempel ett familjeråd i november där fram för allt barnen får uttrycka sina önskemål. Försök att tänka fritt och våga bryta mönster. Man behöver inte göra som man alltid har gjort eller som alla andra gör. Ofta blir programmet under julhelgen för späckat, så att man varken hinner koppla av eller umgås riktigt. Planera i så fall in lugna aktiviteter, som till exempel promenad eller sagostund, som kan ge lite tid för återhämtning. Det kan också vara bra att summera familjens erfarenheter direkt efter julhelgen, medan minnet är färskt. Vad tyckte barnen var roligt? Vad vill de göra nästa år? Vad kan man hoppa över?

Om programpunkterna blir färre, julbordet minskar i omfång och julklappssäcken blir lättare, finns förstås risken att någon blir besviken. Att våga ta den risken tror jag ofta är avgörande för att lyckas minska julstressen. Föräldrar bör också tänka på vilka signaler de ger inför julhelgen. Om mamma eller pappa på olika sätt visar att det är jätteviktigt att julen ska bli på ett visst sätt, så ligger det nära till hands att den känslan sprider sig i familjen.

FRÅGA:

Som förälder är man ofta angelägen om att det ska bli rättvist mellan barnen, lika många klappar och lika dyra. Trots det kan syskon jämföra mycket och blir avundsjuka på varandra. Hur hanterar man det?

SVAR:

Ett kort svar är att spara kvittot, så ett besviket syskon kan byta sin julklapp. I ett större perspektiv är det förstås besvärligt om syskon ofta blir avundsjuka på varandra eller ständigt kräver millimeterrättvisa. Det är inget problem som går att lösa just på julafton, utan handlar snarare om hur föräldrar generellt gör med gåvor och förmåner till barnen. Försök att lära barnen att acceptera tillfälliga ”orättvisor” genom att visa dem att det jämnar ut sig i längden. Om ett syskon är besviket på julafton, så kan den saknade klappen komma till födelsedagen i stället. Ännu viktigare kanske det är med familjens värderingar om ”mitt” och ”ditt”. Försök att skapa en stämning i familjen och mellan syskon där alla kan dela med sig av varandras ägodelar. Det kan förstås också vara bra att låta de lite dyrare julklapparna vara något gemensamt som syskonen kan ägna sig åt tillsammans.

FRÅGA:

Inte alla har råd att köpa många och dyra julklappar. Och för en del föräldrar är det viktigt att hålla igen lite och inte överösa barnen med fina julklappar. Samtidigt kanske barnens önskelistor är både långa och ”dyra”. Hur ska man göra som förälder?

SVAR:

Möjligtvis med undantag för detta krisår, så brukar handeln rapportera om nya försäljningsrekord inför varje jul. Konsumtion och prylar tar allt större plats i barns liv, och det är lätt att känna sig uppgiven inför den rådande kulturen. Vad är det som gör att vissa barn kan stå emot konsumtionshetsen, trots att de inte kan få lika många eller dyra saker som klasskamraterna? Ett allmänt svar på frågan är att de bygger sin identitet på annat än just ägodelar. Barn i allmänhet vinner på om självkänslan vilar på flera ben, som till exempel familjerelationer, kamratrelationer, fritidsaktiviteter och skolarbete. Om ett barn lider av att jämföra prylar med kamrater (vilket för övrigt även kan gälla barn som har det gott ställt), så bör alltså föräldrarna försöka vidga barnens tillvaro med annat.

Det är förstås en större utmaning för föräldrar med utsatt ekonomi och jag vill inte förringa problemen med fattigdom. Frågan är vad man kan göra som inte kostar så mycket. Under julfirandet kan exempelvis större vikt läggas vid särskilda traditioner och aktiviteter för familjen. Barn uppskattar ofta små saker som bryter vardagens mönster: att pynta tillsammans, att spela särskilda sällskapsspel, jullekar, göra knäck och så vidare.

Studier har visat att ju mer innehåll och mening man kan ge familjetraditioner, desto starkare blir sammanhållningen i familjen. Kort och gott så handlar det om att göra julen speciell och minnesvärd för barnen på andra sätt än att ta genvägen via dyra julklappar. Lär barnen berätta och vara stolta över vad de har gjort i stället för vilka prylar de har fått.

Ett spännande knäckkok räcker emellertid inte alltid så långt, när kompisarna står och bräcker varandra med fina julklappar på skolgården. För att barn ska kunna hantera sådana situationer krävs mer än ett par nya jultraditioner. Resten av året måste föräldrarna också försöka skifta fokus från prylar till aktiviteter och umgänge. Generellt är det också bra att försöka hjälpa barn att inte jämföra sig så mycket med andra. Det finns inga enkla knep för det, men en viktig del är att föräldrar försöker föregå med gott exempel genom att visa stolthet och glädje över familjens tillvaro. Om barnen tvärtom ofta hör att föräldrarna jämför sig med grannarna eller klagar över lite pengar, så kommer de att ta efter.

Vad kan man ge för svar när barn frågar varför de inte kunde få en finare julklapp? Det beror förstås på barnets ålder, men generellt är det bra att vara mer konkret än ”vi har inte råd”. Förklara till exempel ungefär hur mycket pengar som finns för att köpa julklappar. Eller berätta vilka andra saker som familjen har behövt använda pengarna till i stället. Det finns förstås också många praktiska tips på nätet om billigare julklappar, som till exempel att köpa begagnade leksaker.

FRÅGA:

Många barn har delat boende mellan mamma och pappa. Är alla överens om hur man ska ha det på julen är det kanske inga problem, men det är inte alltid så. Vad gör man till exempel när barnen tycker synd om den förälder som får ”vara ensam” på julafton för att föräldrarna – eller deras nya partner – inte kan umgås?

SVAR:

Rädda Barnen har samlat in åsikter om just den här frågan från tonåringar som lever med skilda föräldrar. En synpunkt var att man skulle fira tillsammans om det går, men som sagt är det inte alltid möjligt. Jag tycker att ett av de viktigaste råden var att inte låta barn bestämma själva var de ska fira jul, eftersom det kan ge skuldkänslor. Givetvis ska man lyssna på barnen, men det måste vara de vuxna som kommer överens och bestämmer, åtminstone medan barnen är små.

En annan synpunkt från tonårspanelen var att det kunde vara jobbigt att flytta för mycket under jullovet, vilket generellt talar för att ta varannan jul, snarare än att dela upp julhelgen. Några relativt enkla och bra tips tycker jag också var att skilda föräldrar kan ringa varandra och önska god jul, köpa gemensamma julklappar eller göra något gemensamt med barnen under jullovet. Tonåringarna uppskattade att föräldrarna visade att de kunde samarbeta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *