Hur kan jag motivera min son att göra läxorna?

Publicerat i DN 15 december 2015

Fråga: Jag vill fråga om ett problem som gått från att vara ett irritationsmoment till att verkligen oroa mig. Min son som är 13 år går i en skola med ganska höga krav, kanske lite för höga kan jag tycka. Eleverna förväntas klara mycket på egen hand och får väldigt mycket läxor. Min son har inga problem med att hänga med på lektionerna än så länge, men läxorna blir inte gjorda vilket vi också fått höra på utvecklingssamtal. Nu riskerar han att börja halka efter rejält.

När jag försöker få honom att göra läxorna blir det ofta konflikt. Ibland försöker han komma undan genom att säga att de redan är klara eller att han inte hade några. När vi väl jobbar med läxorna blir det mycket protester och han blir både arg och ledsen när han gör fel eller när jag försöker förklara saker för honom. Jag blir dessvärre också irriterad eftersom det känns som om han inte ens försöker och bara lämpar över allt ansvar på mig eller lärarna. Det slutar ofta med dålig stämning och med att inga läxor alls blir gjorda.

Jag vet inte riktigt varför det är så stort motstånd för honom att göra läxor. Han kan skjuta upp saker han ska göra i det oändliga och samtidigt som han säger att han inte bryr sig om hur det går i skolan tror jag att han har ganska höga krav på sig själv. Han har också alltid haft svårt för att fokusera på en sak i taget.

Hur kan jag peppa min son och hur mycket ska jag pusha?
Tacksam för svar

Svar: Tack för ditt brev. Du är på intet sätt ensam om att uppleva hemläxor som en återkommande huvudvärk. En aktuell svensk undersökning visade att en majoritet av svenska skolbarn var stressade över just läxor och prov. Dessutom tar det mycket tid från familjelivet och leder ofta till bråk och konflikter. Frågan är om de pedagogiska vinsterna med att ha hemläxor väger upp den tid och kraft det tar. Om man tittar på den samlade forskningen är det inte givet att länder eller skolor med många läxor har elever som presterar bättre.

Samtidigt kan du inte bara strunta i att sonen vägrar göra läxor. Även om elever i skolor som har många läxor kanske inte lär sig så mycket mer än andra, råkar din son gå i en skola som har höga krav. I en sådan skola kan elever helt enkelt behöva lära sig en del saker hemma för att klara prov och bedömningar. Om undervisningen framöver kommer att vila än mer på hemläxor kan dina farhågor därmed vara berättigade. Även om orsakerna till att barn vägrar göra hemläxor kan variera är bristande motivation något som ofta bidrar. Jag uppfattar att det även är så i ert fall. Frågan är alltså inte om, utan hur du kan motivera din son till att göra hemläxor.

Till att börja med vill jag uppmuntra dig till att fokusera på hur sonen jobbar med hemläxor snarare än hur mycket han gör det. I den forskning jag nämnde har man nämligen visat att tiden en elev ägnar åt läxläsning betyder mycket mindre än engagemanget och upplevelsen av läxläsningen. Du bör alltså hellre sikta på lite mindre arbete under trevligare former. Jag vet att många konflikter runt hemläxor handlar om krav på att barnen ska jobba ett visst antal sidor i boken.

Vad kan du då göra för att din son ska känna mer engagemang och glädje när han jobbar med läxor? Mitt förslag är att du börjar med att försöka komma överens med honom om hur ni kan göra. Välj ett tillfälle när han är på gott humör och inte har just en trave läxor hängande över sig. När, var och hur skulle han vilja jobba med läxor? Hur vill han att du ska hjälpa till? Vad vill han att du inte ska göra eller säga? Poängen är att ställa öppna frågor och ge honom mycket inflytande. Det är nämligen tydligt att motivation och engagemang ökar ju mer barn upplever att de har frihet att styra över skolarbetet. Inför samtalet med sonen kan det kanske också vara bra att ha en dialog med skolan om vilka krav de ställer och vad de tycker att han bör prioritera.

När ni sedan börjar jobba med en läxa finns det några saker du kan tänka på. För det första bör du fokusera på meningen och målet med den aktuella läxan. Vad är det han ska lära sig? Vad har man för nytta av det? Du ska förstås inte börja föreläsa om det utan prata med honom om vad han tycker. Man vet nämligen att ju mer föräldrar får barn att fokusera på själva ämnet, snarare än på prestationen eller resultatet, desto större bli motivationen och arbetsglädjen. Andra sätt att väcka sonens engagemang för en läxa kan vara att visa eget intresse för ämnet i fråga eller att försöka koppla läxan till något han är intresserad av. Poängen är att verklig motivation bygger på intresse för att lära sig något snarare än att enbart se pluggandet som ett medel för att klara provet eller få godkända betyg. Jag tror att de flesta föräldrar är medvetna om detta, men när det blir motstånd hamnar man lätt i diskussioner om konsekvenser. Då gäller det att försöka skifta fokus till själva ämnet igen.

Det kan förstås hända att din son inte ser någon poäng alls med läxan i fråga, eller helt enkelt inte vill. En lömsk fälla är att börja argumentera och försöka övertyga ett barn i det läget. Bekräfta i stället att det kan kännas meningslöst och tråkigt. Visa förståelse för att han blir arg och frustrerad när det blir fel. Om du visar empati för hans negativa känslor ökar chansen att han orkar försöka igen. I samma anda är det bra att undvika kravfyllda uttryck som ”du måste”, ”om du inte” eller ”annars”. Sådan kommunikation gör lätt att barnet tappar sin egen eventuella motivation och istället börjar protestera mot den upplevda pressen.

Du beskriver hur sonen blir arg när han gör fel och hur det kan leda till att läxläsningen avbryts. Jag förstår verkligen hur frustrerande det kan bli i sådana situationer, men jag vill uppmuntra dig att försöka lägga band på känslorna. Det finns flera studier som visar hur viktigt det är att föräldrar visar positiva känslor och är stödjande i samband med läxläsning, inte minst när något blir fel.

Därmed inte sagt att man ska försöka skyla över misstag och muntra upp barnet med glada tillrop. När barn gör fel, vet man att de både lär sig mer och mår bättre av att föräldrar backar till misstaget och varsamt hjälper dem att förstå vad som blev fel. I längden blir fel och misstag heller inte lika laddade om man visar att man kan prata om dem, även om det kanske inte går att göra just när känslorna svallar.

Till sist vill jag ge ett tips om en metod som ibland används för att hjälpa barn som har svårt med koncentration och uthållighet. De får använda ett slags läxdagbok där de före arbetet med en läxa till exempel noterar vad de ska plugga, hur länge de tänker sitta och hur de mår. När de är klara får de notera hur mycket de har gjort, vad de har lärt sig och återigen hur de mår. Genom dagboken blir barnet mer medvetet om hur det jobbar, vilket leder till bättre självdisciplin.

Finns det inte en risk att sonen fullständigt struntar i läxorna om du skulle börja kommunicera på det sätt jag föreslår? Det kan förstås inte uteslutas, men samtidigt verkar det inte fungera särskilt bra att ställa krav heller. Och faktum är att man i studie efter studie visar att föräldrar och lärare som stödjer frihet och självständighet hos barn når mycket längre än vuxna som försöker utöva kontroll. Barnen blir mer motiverade, mår bättre och presterar dessutom bättre. Det är kanske inte så förvånande om man byter perspektiv. Hur känns det om chefen säger att man måste göra en tråkig uppgift, att det får konsekvenser om den inte blir gjord och sedan kommer in stup i kvarten för att kolla att man jobbar?
Martin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *