”Min bror bråkar med alla hemma – och har bara respekt för pappa”

Fråga:

I min familj bråkar vi mycket. För mycket. Det är främst min lillebror och mamma som inte är sams. Det började för några år sedan och har bara eskalerat sedan dess. Jag tror att roten till problemet är min lillebrors brist på respekt och hänsyn, han vägrar till exempel att hjälpa till med hushållet, trots att han går på högstadiet.

Han ska alltid tjafsa emot och han är extra odräglig om han har sina vänner här hemma. Värst är han mot mamma, han kan kalla henne öknamn eller svära åt henne. Mot mig också, men jag kan åtminstone ge svar på tal. Mamma försöker vara den bättre personen, men jag ser ju att hon tar åt sig, jag blir ju också stött när någon säger sådana saker mot min mamma. När min mamma dessutom ber snällt, eller så snällt hon kan, kommer min lillebror att brusa upp och höja rösten.

Utöver det, min lillebror har på senare tid insett att han inte längre är svagast i familjen. Han brukar nu använda sin fysiska styrka till att stärka sin dåliga attityd. Han lyssnar bara på när pappa säger åt honom, kanske för att pappa fortfarande är starkare, jag vet inte riktigt. Jag vet bara att jag inte känner mig trygg här hemma längre. Jag är rädd för att han inte respekterar kvinnor alls.

Min lillebror har tagit på sig offerkoftan och säger att han är missförstådd av alla. Ingen kan förstå hur jobbigt det är att vara han.

Jag har sedan länge tröttnat på stämningen här, jag vill inte ens bo kvar. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra, och jag tror inte att mina föräldrar gör det heller. Ett äldre syskon gick igenom en liknande period, så mina föräldrar tror att min lillebror en dag magiskt ska vakna upp och bli lika snäll och gullig som han var när han var liten.

 

Svar:

Tack för ditt brev. Situationen hemma verkar inte längre särskilt hållbar. Jag ska försöka ge råd om vad du kan göra själv, men också ge förslag på vad dina föräldrar bör göra. Förhoppningsvis kan ni jobba tillsammans för att hitta lösningar.

En tolkning av ditt brev skulle kunna vara att din bror bara genomgår en typisk rebellisk period, ungefär som ert äldre syskon. Jag kommer i mitt svar dock att utgå ifrån att detta är värre än ett vanligt tonårsuppror. Flera saker du tar upp tyder på det, som exempelvis att din bror använder sin fysiska styrka i konflikterna. Vad betyder det? Blir han våldsam? Hotar han med våld? Ofta kan sådana beteenden uppstå gradvis i en familj och passera som ”tonårsfasoner” eller ”familjebråk”, när det i själva verket handlar om lagbrott. Sedan är det förstås ofta svårt med gränsdragningen. När övergår ”normalt” småknuffande och brottning mellan syskon till att bli olagligt våld?

Du skriver att du inte längre känner dig trygg hemma, vilket ur mitt perspektiv är avgörande. Jag vet inte hur gammal du är, men kanske några år äldre än din bror. Så länge barn inte är myndiga är det föräldrars plikt att skydda dem. Att du känner dig otrygg i ditt eget hem är oacceptabelt och det allvarligaste problemet i sammanhanget.

Hur kommer det sig då att din bror har börjat bete sig så illa? Det finns förstås många möjliga svar på den frågan, men jag ska ta upp några vanliga orsaker som du kan reflektera över.

En vanlig förklaring är fel umgänge. Du skriver att din bror blir särskilt odräglig när kompisarna är hemma hos er. Under tonåren har kamrater större betydelse än tidigare under uppväxten. Beter han sig likadant oavsett vem han umgås med? Eller är det några kamrater som särskilt lockar fram hans sämre beteenden?

En annan möjlig förklaring är droger. Det finns inget i ditt brev som antyder det, men om en tonåring börjar använda droger kan det förstås leda till plötsliga förändringar i beteendet.

Till sist spelar förstås föräldrarna och familjen roll. Det handlar inte enbart om hur man kommunicerar i konflikter, utan om samspelet och dynamiken i familjen. Vilken roll har din bror haft under uppväxten? Varför har han respekt för pappa? Är det enbart för att pappa än så länge är starkare? Är mamma och pappa överens om hur de ska agera?

Lösningarna handlar i slutändan ofta om föräldrarna och familjen. Det är svårt att direkt styra över vilka kamrater en tonåring har eller gör på fritiden. Relationer inom familjen går däremot att jobba med.

I regel börjar arbetet med att försöka stärka relationerna. För vad är det som hindrar en fysiskt stark tonåring att utnyttja sin nyvunna makt på ett dåligt sätt? Många skulle svara omtanke och samvete, vilket i sin tur kräver varma relationer till föräldrar (och syskon). Det är förstås framför allt dina föräldrar som kan behöva jobba med detta, men här kanske det finns en möjlighet även för dig. Jag vet inte om du och din bror över huvud taget umgås på tu man hand eller ens kan ha bra ögonblick tillsammans. Om det är möjligt skulle jag föreslå att du försöker få till fler sådana stunder.

I forskning om familjekonflikter brukar man prata om tvingande samspel, som din bror och föräldrarna kanske har hamnat i. Det innebär i korthet att man löser en konflikt genom att trappa upp och bli arg – argast vinner – i stället för att söka kompromisser. Din bror verkar i vart fall agera på det sättet nu, men ofta finns det en historia bakom det. Hur har era föräldrar gjort under uppväxten? Har de lyssnat på er och ibland varit öppna för kompromisser?

Du skriver att din bror i dag tycker att ni är orättvisa och ställer för mycket krav. Även om kraven är helt rimliga behöver dina föräldrar kanske finna nya sätt att uttrycka dem på. Det handlar nästan alltid om att lyssna bättre, samtidigt som man måste lära sig att vara bestämd utan att bli aggressiv.

Givetvis behöver även du ställa krav och säga ifrån när det rör dig, men jag skulle råda dig att låta föräldrarna ta alla andra strider.

Har du berättat för dina föräldrar hur du upplever situationen? Även om du har gjort det skulle jag föreslå att du tar ett rejält samtal med dem. Passa på när bara ni är hemma och betona att du faktiskt inte känner dig trygg längre. Om din bror har varit våldsam eller hotat om våld måste dina föräldrar kontakta socialtjänsten och be om hjälp. Om någon exempelvis skulle hota eller slå dig i skolan skulle de ju självklart agera. Inom familjen kan en situation trappas upp över tid, vilket gör att man gradvis ”vänjer” sig vid saker som i grund och botten är helt oacceptabla (och olagliga).

Är det inte drastiskt att kontakta socialtjänsten bara för att din bror blivit odräglig? Nej, inte om bråken gått så långt att någon i familjen (du) känner sig otrygg hemma. Även om det inte förekommit våld eller hot hemma hos er tycker jag att dina föräldrar bör söka hjälp hos socialtjänsten. Många tror att de enbart blir inblandade när familjer har mycket allvarliga problem, men faktum är att socialtjänsten också kan erbjuda förebyggande hjälp till föräldrar och familjer. Det handlar ofta om att jobba med just de saker som jag tog upp tidigare i svaret. Exempelvis erbjuds föräldragrupper för föräldrar till tonåringar i en del kommuner.

Om dina föräldrar inte vill kontakta socialtjänsten och du känner att situationen fortsätter att vara ohållbar, kan du ta kontakt själv. I synnerhet om det förekommer våld och hot. Det kan förstås kännas som om du sviker deras förtroende, men ibland är det nödvändigt. Om föräldrar inte gör allt för att skydda sina barn innebär det ett betydligt värre svek.

Martin