Min dotter är missnöjd med allt

Publicerat i DN 3 december 2012

FRÅGA:

Jag har en fantastisk dotter som är i tidiga tonåren. Hon är stark, kvick och det går bra för henne i skolan. Hon är mycket ambitiös och lyckas kombinera studier med intensiv träning. Socialt är hon lite blyg och tar inte så mycket plats, men får alltid vara med och har kompisar både i skolan och på fritiden. Hon ser mycket bra ut.

Vi är en klassisk liten kärnfamilj med två barn. Stor släkt på båda sidor och mycket kärlek! Vi bor i ett trevligt område där det finns familjer som har både mer och mindre pengar än vi. Min man och jag har massor av intressen som vi försöker visa våra barn, som skidåkning, friluftsliv, kultur.

Personligen så tycker jag att vi är lyckligt lottade, jag känner ofta tacksamhet över att jag fått det så bra i livet. Vi försöker kommunicera till våra barn att vi har det bra och ska vara tacksamma för det. Vi bidrar till flera hjälporganisationer och vill förmedla att man ska hjälpa dem som har det sämre.

Så vad är problemet? Jo, vår dotter har en enormt otacksam och missnöjd inställning till precis allt. När jag tänker bakåt så har det varit så väldigt länge, men det blir värre i takt med att hennes värld blir större. Hon följer framgångsrika bloggare på nätet och jämför sig konstant med andra. Hon ser såpor på nätet där människor är vackra och har mycket pengar. Flera kompisar har fler och dyrare saker än hon (absolut inte alla). Hon uppfattar sig som ful, ett drag som jag i och för sig gissar att hon delar med de flesta tonårstjejer. Det enda hon vill är att shoppa, vara på de tjusigare shoppingstråken och fika på de finaste ställena.

Det som oroar mig är att hon är på väg att bli deprimerad. Allting målas i svart, missnöjet är totalt och hon tenderar att bli uppgiven. Hemma drar hon sig undan in i internet/instagramvärlden. Både min man och jag försöker förklara att det är en falsk bild som målas upp: även bloggare och vänner har trista vardagar och de flesta skådisar får kämpa för sin överlevnad också. Det kommer alltid att finnas människor runt omkring en som har mer, ser bättre ut och så vidare. Det gäller att bara acceptera det och försöka vara nöjd med det man har. Vi försöker få med henne på trevliga saker på helgerna, men hon tycker att allting är dödstrist och vill bara hem. Hon tycker att vi är riktigt dåliga!

Ibland försöker hon prata och fråga varför andra har det så bra och inte hon. Hennes pratförsök kommer ofta sent på kvällen och hon kan inte resonera ordentligt då, knappt jag heller. Jag har i stället försökt att prata med henne och peppa vid andra tillfällen. Försökt stärka hennes självförtroende. Det här är jättesvårt för jag blir personligen oerhört provocerad av hennes missnöje och har ibland svårt att höra hennes klagan utan att ryta till. Då blir hon ännu ledsnare och jag helt matt. Hur ska vi göra för att vår dotter ska bli nöjd och till freds med det liv som hon faktiskt har? Hur ska vi lära henne att förhålla sig moget i det här? Jag blir helt förtvivlad av detta.

För att nyansera bilden lite grann: även om hon har en riktigt otrevlig ton hemma numera, särskilt mot sin pappa, så är det lika ofta hans fel att det blir gräl. Båda verkar på förhand vara inställda på bråk och triggar varandras dåliga sidor. Det skapar dagligen en dålig stämning hemma. Vår annars stabila familj mår just nu inte alls bra.

Har ni några råd hur vi kan göra för att få vår underbara flicka på rät köl? Jag blir så olycklig av att se henne ledsen när hon absolut inte behöver vara det. Jag är rädd att hon ska fjärma sig från oss ännu mer.

Orolig mamma

SVAR:

Tack för ditt brev, som ställer många intressanta frågor. Jag vill gärna ge några konkreta råd till dig, men jag tycker att det är svårare än vanligt den här gången. Till att börja med verkar du och din man redan göra många saker som jag annars skulle föreslå. Ni föregår med gott exempel genom att inte själva vara upptagna av konsumtion och status. Ni verkar inte understödja hennes konsumtion ohejdat, utan ge henne saker och pengar som motsvarar genomsnittet bland hennes vänner. Ni är själva aktiva på fritiden, vilket skulle kunna inspirera er dotter till att vidga vyerna.

Många skulle nog säga att er dotters intressen och attityd är tecken i tiden. Det går att ha många invändningar mot till exempel modebloggar, som att de sprider olyckliga ideal om hur unga tjejer ska vara eller att de driver på en konsumtionshets som rimmar illa med ett hållbart samhälle. Å andra sidan handlar ju tonåren delvis om att utforska olika värderingar och ideal som ofta krockar med föräldrarnas syn på saker. Jag påstår inte att din dotter enbart ägnar sig åt detta för att göra revolt, men på ett mer eller mindre medvetet plan så kanske hon vill pröva vägar som ligger långt bort från den livsstil som du och hennes pappa förespråkar. Ju mer ni försöker locka med gemensamma aktiviteter eller alternativ till shopping, desto mer motstånd kanske hon känner för att göra.

Ett annat typiskt tonårsbeteende är förstås att vara negativ, sur och otrevlig mot sina föräldrar. Återigen kan det handla om att göra uppror, men du skriver att du är rädd att dottern är på väg att bli deprimerad. Jag tycker att det finns flera saker som talar emot det. Hon är engagerad i skolan, träffar kompisar och har en aktiv fritid. Det mesta av hennes negativa attityder och tankar verkar komma fram i relationen till er föräldrar. Det mesta verkar också handlar om att ni inte ger henne tillräckligt mycket pengar eller saker, eller att familjen i stort inte lever ett lika statusfyllt liv som hon skulle önska. Det är inget ovanligt tema i konflikter mellan ungdomar och föräldrar. Om hon verkar må okej i andra relationer och sammanhang, så skulle jag inte oroa mig lika mycket över hennes negativa attityd hemma.

Du tar upp en tydlig baksida med sociala medier och internet i ditt brev, nämligen att din dotter där jämför sig mycket med andra. Forskning har också visat denna baksida. De som ofta jämför sig med andra mår sämre. Dessutom är risken för att må dåligt större om jämförelsen handlar om ”ytliga” saker som utseende, prylar och status, vilket ofta är sådant som lyfts fram på till exempel Facebook och Instagram. Ett särskilt problem är att lycka och framgång ofta överdrivs i de bilder som personer ger av sig själva på nätet. Ju mer man läser och skriver sådant, desto större risk att man får en uppblåst bild av sig själv och får orimliga förväntningar på livet.

Föräldrarnas inflytande över barnens intressen, attityder och umgänge minskar tydligt i tonåren (och ska göra det). Därmed inte sagt att föräldrar saknar betydelse, de är fortfarande viktiga men på ett annat sätt. Vanliga råd är att tonårsföräldrar måste släppa taget och ge utrymme för ungdomen att utforska världen, men samtidigt finnas kvar som en trygg bas när det behövs. Det handlar i praktiken om att bli väldigt förlåtande, svälja besvikelse och släppa många av de strider som annars förpestar relationen. Det betyder inte att man ska bli en dörrmatta och ge efter i varje diskussion. Viktiga saker måste man diskutera och försöka hitta kompromisser kring. Om hon däremot klagar eller är negativ utan att direkt kräva något av er, så kan ni försöka ha överseende med det. Jag tror till exempel att det kan vara värt att försöka släppa alla ambitioner att försöka påverka hennes intressen. Stäng inte dörren till att hon ska följa med er på olika aktiviteter, men låt henne ta initiativen.

Oavsett om er dotters beteenden kan betraktas som ett relativt normalt tonårsuppror, eller om hon faktiskt mår sämre än de flesta tonåringar, så tror jag ni vinner på att lägga fokus på er relation snarare än hennes intressen och attityder. Om ni inte redan har gjort det, så skulle jag försöka prata mer med andra tonårsföräldrar. Antingen med vänner eller i någon organiserad föräldragrupp som finns i vissa kommuner. Min erfarenhet är att samtal med andra föräldrar kan ge distans till problemen, även om man inte alltid kan göra så mycket åt dem. Jag tycker till exempel att det låter som om er dotter inte bara är intresserad av shopping och status, när hon samtidigt ägnar sig åt exempelvis studier och intensiv träning. Hoppas jag har rätt!

Martin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *