Nedstämda barn – vad kan du göra som förälder?

Publicerat i DN 6 september 2018

Fråga:

Min yngste son är nio år och jag oroar mig för hans psykiska hälsa och hans låga självkänsla. Han är så tungsint ibland, grubblar ständigt över saker, är ofta ledsen och nedstämd utan att kunna förklara varför, kan säga saker som att han är sämst i världen och inte vill leva etcetera.

Jag har själv haft återkommande problem med depressioner och känner igen väldigt mycket av hur jag mådde som barn (jag mår bra nu, sedan jag börjat ta antidepressiva) och det finns ångest och depression i släkten på flera håll. Hans äldre syskon har däremot inga sådana tendenser alls.

Mina frågor är dels om det finns något utöver det ”vanliga” föräldraskapet vi som föräldrar kan bidra med för att han ska må bättre som det är just nu och få bättre självkänsla, dels – och framför allt – om det finns något vi kan göra för att motverka att han blir deprimerad eller får andra psykiska problem som tonåring och vuxen?

Orolig mamma

Svar:

Tack för ditt brev. Det är väldigt tungt när ett barn är nedstämt och uttrycker sig som din son gör, som exempelvis att han inte vill leva. Jag vet inte hur han säger det, men utgår från att det framför allt är ett uttryck för att han är nere och känner hopplöshet. Om ni uppfattar att det finns ett större allvar bakom orden ska ni förstås ta kontakt med BUP. Jag gissar att du har förståelse för det, med tanke på din egen och släktens historia. Det kan förstås oavsett vara befogat att söka hjälp om sonen ofta känner sig mycket nedstämd, eller om han tydligt hindras i vardagen av sin nedstämdhet. Jag uppfattar samtidigt att du framför allt vill veta vad ni föräldrar kan göra själva och kommer därför att försöka ge några råd om det.

Kan ni göra något mer än att bara vara hyggliga föräldrar? Innan jag svarar på det vill jag påstå att det ”vanliga” föräldraskapet kanske är er viktigaste uppgift. I forskning om vad som föregår psykisk ohälsa hos barn är det mycket som hänger samman med föräldraskap. Föräldrar som erbjuder mycket värme och stöd har mer sällan barn som utvecklar nedstämdhet. Likaså verkar det vara viktigt att ge barnet stöd och frihet att utvecklas självständigt. Tvärtom ser man att nedstämdhet och oro är vanligare när föräldrarna är auktoritära och sätter för mycket gränser.

Föräldrar måste också ta hand om sig själva, inte minst för att kunna erbjuda en varm och trygg relation. Depression hos föräldrar ökar risken för att barnen ska utveckla samma problem. Det är därför bra att du har fått hjälp av medicinen med din egen nedstämdhet.

Nu har jag betonat hur betydelsefullt föräldraskapet är, men ditt brev belyser samtidigt en annan sak som är viktig att komma ihåg. Att vara snäll mot sig själv. Det är lätt att förlora sig i skuldkänslor när ett barn mår dåligt – vad har vi gjort för fel? Det finns en rad orsaker till psykisk ohälsa och faktum är att föräldraskapet generellt utgör en mindre del av förklaringen. Och vore det enbart föräldrarnas fel borde ju alla barn i er familj må lika dåligt som er son. Samtidigt blir föräldraskapet intressant eftersom det faktiskt går att förändra. Föräldrar är alltså inte skyldiga till att barn mår dåligt, men de kan göra något åt problemet.

Hur viktiga är kompisar då? I studier har man faktiskt sett att de generellt har större betydelse för exempelvis depression än vad föräldrarna har. Det är viktigare att ha en bra vän än att vara allmänt populär och omtyckt. Vänskap och gemenskap hänger också tätt samman med barns självkänsla, som du ju önskar vore bättre hos din son. Tvärtom är utfrysning och mobbning starkt bidragande orsaker till både nedstämdhet och låg självkänsla. Jag vet inget om din sons kamratrelationer, men det kan alltså vara ett viktigt område.

Samtidigt kan det kännas svårt att påverka som förälder. Hur hjälper man ett barn att få vänner? Det bästa brukar vara att försöka ge barnet så många tillfällen som möjligt att möta nya (och gamla) vänner. Vilka potentiella vänner kan barnet bjuda hem? Om barnet inte har någon vän i skolan gäller det att försöka hitta andra sammanhang, till exempel fritidsaktiviteter. Om det inte funkar med nuvarande aktiviteter gäller det att byta.

Idén som man vill förmedla är att barnet duger som det är, det har bara inte någon kompis som passar ännu. Av samma skäl är det ofta bra att vara sparsam med råd om vad barnet ska göra eller inte göra för att få kompisar. Då finns risken att barnet tvärtom känner att det inte duger, utan måste ändra på sig för att passa in. Givetvis är det bra att anpassa sig ibland och vissa barn behöva lära sig grundläggande sociala färdigheter, men det får inte kännas som krav på att byta personlighet.

Så här långt har jag tagit upp betydelsen av goda relationer med föräldrar och vänner. Vid sidan av relationer är det också viktigt för barn med meningsfulla aktiviteter för att må bra. Det kan låta självklart, men ibland finns en tendens att prata för mycket med barn som mår dåligt. Det gäller särskilt om barn är benägna att fastna i grubblerier, som din son. Faktum är att en av de mest effektiva behandlingarna mot depression som utvecklats på senare år går helt enkelt ut på att öka mängden lustfyllda aktiviteter. Eller så enkelt är det förstås sällan, särskilt med ett barn som kanske inte har lust med någonting. Fundera på vilka aktiviteter er son trots allt känner störst lust till. Försök att avsätta tid och boka in något varje dag. Det kan vara allt från att lösa ett korsord tillsammans till aktiviteter som kräver mer planering och tid.

De saker jag har tagit upp hittills skulle kunna bidra till att er son mår bättre nu. Du undrar också hur ni kan förebygga att han utvecklar psykisk ohälsa senare i livet. När det gäller depression, som kanske är den största risken med tanke på det du beskrivit, visar studier ganska nedslående resultat. Förebyggande insatser, som exempelvis diskussionsgrupper i skolor, har generellt bara visat (små) effekter som försvinner efter några månader eller ett år.

Det är särskilt svårt att förebygga depression jämfört med än en del andra problem, eftersom depression i så hög grad hänger samman med yttre omständigheter. Bakslag, kriser och sorger utgör en naturlig del av livet och den som är lite dystert lagd kommer att hamna i svackor då och då. Depression är därför inte en sjukdom som går att vaccinera sig mot. Ni kan alltså inte göra något särskilt nu när sonen är nio, som kommer att skydda honom mot depression som tonåring.

Går det alltså inte att minska framtida risker? Jo, det gör det. Ni kan fortsätta att vara varma och trygga föräldrar, fortsätta att stödja sonens självständighet, fortsätta att hitta bra vänner och meningsfulla aktiviteter. Ni kan också se till att sonen äter bra, rör på sig och inte minst sover bra. I så fall kommer er son vara bättre rustad varje gång livet bjuder på motgångar. Att förebygga depression handlar alltså ungefär om det du skrev i ditt brev – vanligt föräldraskap, men med lite extra insatser då och då. Eller ett vaccin som kräver regelbunden påfyllning.

Martin