Problem med dominant storasyster

Publicerat i DN 15 februari 201

FRÅGA:

Jag har en dotter på snart 6 år och en dotter på 4 år. Min äldsta dotter har börjat mer och mer med att säga otrevliga saker, slå och till och med spotta på sin lillasyster. Senast igår kväll hände det. Min yngsta fyllde år och fick en hel del paket. Min äldsta fick också några paket. Men det hjälpte inte. På kvällen förstörde hon flera saker, kallade sin lillasyster för skitunge och spottade på henne. Min yngsta blev ledsen, hon hade delat med sig av alla sina nya saker hela dagen. Låtit sin storasyster rita i hennes nya målarbok, ätit upp godiset osv. Till slut kom vi tillsammans fram till att min äldsta dotter egentligen var avundsjuk på sin lillasyster och alla paketen.

Men jag var redan så trött på slagen och de hårda orden, som verkligen sårar min yngsta, så att jag satte upp en bestraffningslista enligt följande: Om du säger något otrevligt (och vi gick igenom vad som är otrevligt) eller slår din lillasyster så får du ett streck samt att en leksak försvinner. Och det är här jag måste ändra mig. Jag behöver hjälp. För egentligen tror jag inte på bestraffning, jag tror inte att det hjälper barnen att växa, utan snarare tvärt om. Men jag vet inte vad jag skall göra, hur skall vi ta oss ur beteendet?

Detta påverkar min yngsta väldigt mycket. Dels blir min yngsta väldigt ledsen och sårad och dels för hon i sin tur vidare beteendet när hon är med ännu yngre barn. Min äldsta blir så dominant i sitt beteende att min yngsta ofta frågar sin storasyster om vad de skall göra och inte göra. Min äldsta bestämmer helt enkelt över min yngsta och manipulerar.

Min äldsta har gott självförtroende men inte lika bra självkänsla. Hon är verkligen urgullig mestadels och väldigt smart. Men hon har till exempel problem när vi skall åka någonstans och gå ut igenom dörren för att hoppa i bilen. Då skall hon byta skor tio gånger och ingenting duger. Ofta bryter hon ihop och gråter för allt är fel. Sedan kan hon springa in ytterligare tio gånger för att byta diadem eller hårband eller något annat. Har provat att säga till henne i god tid och hjälp henne under en timme före avfärd men det hjälper inte. När det väl blir brytpunkten och vi verkligen måste åka, tycker hon att det är jobbigt och skall hitta på en massa andra saker.

Hon vill inte heller äta, säger att alla mat är äcklig. Det tar oftast en timme innan hon får i sig den första tuggan. Vi har försökt lite olika metoder, allt från att ignorera hennes protester till att mata henne. Det har inte hjälpt. Varje måltid är en kamp. Och äter hon inte blir hon på otroligt dåligt humör. Och det vill vi undvika.

Mina frågor mer konkret är:

1. Hur ändrar man på ett dåligt beteende (hårda ord/slag osv) hos en 6-åring utan att använda bestraffning? Jag behöver verkligen konkreta råd och tips. Skall jag t.ex. ägna mig mer åt min yngsta och ignorera den äldsta mitt i stormen eller är det tvärt om?

2. Hur skall jag som förälder tänka och agera för att skapa en bättre relation med mina barn och stärka självkänslan hos mina barn?

3. Min äldsta dotter har så mycket aggressivitet som kommer ut som hårda ord eller slag mot omgivningen. Jag skulle vilja omvandla aggressiviteten till något positivt istället, vad skulle jag kunna göra för att hjälpa henne?

4. Hur skall vi göra med måltiderna, har ni något bra råd?

Tacksam för hjälp och svar!

SVAR:

Alla problem du beskriver tror jag de flesta föräldrar kan känna igen sig i. Storasyskon är ofta dominanta. Syskon kan ofta vara elaka mot varandra. Och många barn krånglar med mat och kläder. En viktig fråga är därför hur omfattande problemen är. Är din äldsta dotter elak mot lillasystern de flesta dagar? Är det bara problem i relationen till lillasystern, eller gäller det även relationer till andra barn? Har hon problem med maten varje måltid? Hur länge har problemen förekommit? Har de kommit och gått? Svaren på dessa frågor avgör om ni behöver söka hjälp för problemen, eller om det räcker med att försöka hitta egna lösningar.

Din första fråga om bestraffning är viktig. Jag håller helt med dig om att bestraffning är en dålig metod. Bestraffningssystem kostar ofta mer än de smakar. Även om man får bukt med ett visst beteende – vilket inte alls är säkert – så kan bestraffning leda till negativa effekter för barnets känslor och relationer. Samtidigt är frågan komplicerad. Alla vuxna använder i praktiken ”straff”, även om det inte sker så systematiskt som du beskriver. När ett barn beter sig elakt möter de till exempel ofta ogillande från vuxna. De blir tillsagda, får veta varför de har handlat fel, eller kanske blir utskällda. När man diskuterar bestraffning är det därför viktigt att räkna med alla slags konsekvenser som barn drabbas av – både systematiska och osystematiska. Min erfarenhet är att barn oftast drabbas av för mycket negativa konsekvenser. När jag arbetar med föräldrar och lärare är en av de viktigaste åtgärderna därför att skapa en medvetenhet om detta. De vuxna måste i allmänhet lära sig att prioritera och dra ner på alla slags ”straff”. Samtidigt måste man skapa fler förutsättningar för barnet att samspela på ett schysst sätt. Under en typisk dag måste tiden som ägnas åt positivt samspel och kommunikation klart överväga mängden tillsägelser, skäll och straff. Det är lätt sagt, men kan ofta vara svårt i praktiken. Jag återkommer till det längre ner.

Du ställer i slutet av ditt brev fyra stora frågor. Det är svårt att ge specifika svar, eftersom de beror helt på vad orsakerna är till din dotters beteenden. Jag ska ge några generella tips som du kan pröva, samtidigt kan det som sagt behövas professionell hjälp om problemen är omfattande.

Försök att ta reda på mer om orsakerna till dotterns elakheter. Fråga henne både om orsaker och om hon har någon egen idé på lösning. Du antyder att hon är avundsjuk på lillasystern. Varför då? Avundsjuka är en vanlig förklaring till syskonbråk, men lösningarna varierar. Ibland kan föräldrar behöva bli mer rättvisa. Ibland måste föräldrar lära barnen att världen inte är helt rättvis. Din äldsta dotter kanske måste bli bättre på att acceptera det.

Du ställer en specifik fråga om du ska ägna dig mer eller mindre åt din äldsta dotter i konfliktsituationerna. Svaret är ofta att hon kan behöva mer positiv tid med dig (och andra i familjen), men inte som direkt följd av konflikter. I mitt arbete med familjer brukar vi därför försöka öka mängden villkorslös positiv samvaro. Planera in särskild lektid med din äldsta dotter. Avsätt t ex 15 minuter varje dag så du enbart ägnar dig åt att leka eller vara med din dotter. Låt henne välja aktivitet och styra samvaron. Målet är bara att ni ska få en positiv stund tillsammans. I början kan det vara bra att ha egna lekstunder med vart och ett av barnen, men så småningom kan de gå att ha dem tillsammans.

Formulera positiva mål som du kan uppmuntra, istället för att bestraffa din dotter när hon beter sig elakt. Exempelvis kan du bekräfta henne extra mycket varje dag hon har lekt bra med sin syster. Ibland kan det vara nödvändigt att dela in dagen i delar – det kan vara ett för svårt mål i början att vara ”snäll” en hel dag. Det kan också vara bra att försöka formulera mer konkreta mål än ”att vara snäll”. Exempelvis på mål kan vara att låta lillasyster bestämma i en lek, turas om, eller att dela med sig av saker.

Fundera på hur du och andra i familjen reagerar när äldsta dottern beter sig illa. Får hon för mycket negativ uppmärksamhet? Går det att prioritera några situationer där ni måste reagera, samtidigt som ni släpper de mindre allvarliga händelserna?

Några forskare hävdar att mängden konflikter inte spelar så stor roll för om syskon ska fortsätta att umgås och trivas tillsammans. Det har större betydelse om syskon inte alls verkar kunna leka och umgås. Kort sagt gör det inget om man bråkar ibland, så länge man samtidigt kan ha kul tillsammans. De arbetar därför med insatser där syskon får lära sig att leka (snarare än att lösa konflikter). Syskonen får lära sig att välja lekar, bjuda in till lek, turas om, osv. Det är viktigt att hjälpa dem att hitta aktiviteter som båda kan uppskatta. Den här typen av lösning kan vara särskilt lämplig om din äldsta dotter även har problem i relationer till andra barn. Det kan också vara en idé att kontakta förskolepersonal/skolpersonal som kan ha bra erfarenheter att bidra med i den här frågan.

Din dotter kan behöva lära sig att agera på bra sätt när hon blir arg. Det finns många exempel på insatser där barn får träna på hur man kan hantera ilska. Kortfattat går de ut på att man hjälper barnet att känna igen risksituationer, där de ofta tappar humöret. Sedan övar man genom rollspel på hur man kan agera istället för att säga elaka saker eller slåss.

Du frågar till sist om måltiderna. Generellt är det viktigt att undvika maktkamper runt mat. Om din dotter får i sig mat, även om det sker på hennes villkor, kan det alltså vara bra att låta problemet vara istället för att truga och tjata. Matproblemet kan också hänga ihop med svårigheten att välja kläder som ska ”kännas rätt”. Du skriver att din dotter har dålig självkänsla och kopplar det till oförmågan att välja kläder. Det kan vara riktigt. Barn som fastnar i beslut och som har svårigheter med mat kan ofta generellt ha höga krav på sig själva (och andra). Många barn fastnar i den typen av tvångsmässiga beteenden i perioder. Ofta går de över av sig självt, men inte alltid. Om din dotter får i sig för lite mat under lång tid, eller om ”klädproblemen” tydligt hindrar henne i vardagen, tycker jag att ni ska ta kontakt med barnpsykiatrin för att få mer hjälp.

Martin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *