Forskning om könsidentitet och könsuttryck hos barn

Läsarfrågan jag svarar på 4 januari 2016 i Dagens Nyheter handlar om en farmor som undrar över hur man som vuxen ska förhålla sig till att vissa pojkar vill ha klänning. Ett av hennes barnbarn hade det en period, men slutade tvärt då han blev retad på förskolan. Nedan finns referenser till forskning med koppling till svaret. I många fall måste man betala för att läsa studierna i sin helhet, men sammanfattningarna brukar vara gratis.

Det finns många studier som visar hur pojkar beter sig mer pojaktigt i närvaro av andra barn jämfört med situationer då de är ensamma. Nedan finns en referens till en  sammanställning av sådan forskning (Maccoby, 1990) samt en referens till  en studie där man frågade barn vilka leksaker och lekar de föredrog. När pojkar i förskoleåldern fick frågan ensamma gav de inte lika förväntat pojkaktiga svar som när de fick frågan i närvaro av kompisar…

En svensk studie som följt upp en grupp vuxna fem år efter könsbyte. I studien hade majoriteten haft en önskan om att byta kön redan under barndomen. En klar majoritet av alla deltagare i studien mådde och klarade sig bättre efter könsbytet…

Nedan finns exempel på två studier som visar hur just press på att bete sig enligt en förväntad könsnorm får barn att må dåligt. Den senare av dem visar hur kombinationen av att ha en otypisk könsidentitet och press är särskilt destruktivt för barn..

En studie som visar att skolmiljön upplevs som tryggare för elever som bryter mot könsnormer på skolor som arbetar aktivt med frågor som rör sexuell läggning och könsidentitet…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *