Forskning om oro vid separationer

Läsarfrågan jag svarar på 29 februari 2016 i Dagens Nyheter handlar om en mamma som vill kunna hjälpa sin dotter att bli mindre förtvivlad när de skiljs åt. Nedan finns en referenser till forskning som jag tar upp i svaret. I många fall måste man betala för att läsa studierna i sin helhet, men sammanfattningarna brukar vara gratis.

I nedanstående studie undersökte man om relationen och anknytningen mellan förskolebarn och deras pedagoger kunde kompensera en dålig anknytning mellan barnen och deras föräldrar. Man fann att så var fallet, då barn med dålig anknytning till sina föräldrar inte längre löpte större risk för att vara utagerande, givet att de hade en god relation till förskolepedagogerna. Dessutom fann man att barn med dålig anknytning till föräldrarna inte löpte risk att även få en sämre relation till pedagogerna på förskolan, givet att pedagogerna aktivt arbetade på att bygga upp relationen…

I denna studie undersökte man vilken betydelse relationen och anknytning mellan barn och flera olika vuxna har för barns utveckling upp till tonåren. Resultaten visade att både relationen till mammor, pappor och till lärare har betydelse – om än på lite olika vis…

Hos vuxna vet man att ovilja att acceptera osäkerhet i tillvaron bidrar till oro och ältande. Några forskare ville undersöka om samma sak gäller för barn och genomförde därför en studie med över 300 tolvåringar som man följde i fem år. I de fall en ungdom började grubbla och oroa sig mer under tidsperioden, kunde drygt hälften av ökningen förklaras av att ungdomen i fråga kände en ovilja att acceptera osäkerhet, vilket sannolikt innebar att de också sökte mycket försäkringar…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *