Forskning om separation och anknytning

Läsarfrågan jag svarar på 5 september 2016 i Dagens Nyheter handlar om en mamma som är orolig inför inskolningen på förskolan av hennes dotter, som är väldigt rädd för främlingar och för att skiljas från föräldrarna. Nedan finns referenser till forskning som jag tar upp i svaret. I många fall måste man betala för att läsa studierna i sin helhet, men sammanfattningarna brukar vara gratis.


 

Är du pedagog på förskola i Stockholm? Läs mer här om ett intressant projekt…


 

I en stor studie följde man barn under flera år och undersökte vid varje tidpunkt i vilken grad barnen led av separationsångest. Vid första mättillfället, då barnen var 1,5 år, var det 17% av barnen som led av separationsångest. För större delen av den gruppen (10%) minskade dock problemen med tiden, så att barnen inte var mer rädda än andra när de var 4-5 år…

I svaret rekommenderar jag att föräldrarna ska följa pedagogernas råd och försöka utgå från att de kan fungera, eftersom negativa förväntningar från föräldrar ofta uppfattas av barnen, som då blir mer oroliga. I följande studie testade man det genom att ”plantera” negativa eller neutrala förväntningar hos föräldrar inför en gemensam övning med barnen. När föräldrarna fått negativa förväntningar ökade också föräldrarnas (över)beskydd av barnen, vilket är en känd riskfaktor för oro hos barn…

Det finns många studier som har visar att KBT hjälper en majoritet av barn med ångestproblem. I de flesta studier har emellertid deltagarna haft olika slags problem och diagnoser. I nedanstående studie undersökte man hur bra behandlingen fungerade för barn med just separationsångest. Hela 76 procent i behandlingsgruppen var diagnosfria efter behandlingen, jämfört med endast 14 procent i kontrollgruppen…

I en sammanställning av all tillgänglig forskning fann forskarna ett svagt samband mellan (otrygg) anknytning och ångest hos barn. Ju yngre barnen var när man bedömde anknytningen, desto svagare var  sambandet. Det blev också svagare i mer välgjorda studier, där man följde barn över längre tid och där man använder mer omfattande mätmetoder…

En sammanställning av många studier som undersökt hur stor del arv respektive miljö bidrar med till problem hos barn. Slutsatsen angående olika typer av ångestproblem är att uppväxtmiljön i hemmet bara bidrar med mellan 10-30 procent. Händelser utanför hemmet med cirka 30-40 procent, medan gener bidrar med cirka 50 procent…

I följande studie fann man att både medfött temperament, anknytning och kamratrelationer bidrog till att barn senare utvecklade oro och ångest. Det var emellertid starkare och mer direkta kopplingar mellan temperament och ångest, än mellan anknytning/kamratrelationer och ångest…


Är du pedagog på förskola i Stockholm? Läs mer här om ett intressant projekt…