Forskning om social fobi

Läsarfrågan jag svarar på 6 oktober 2017 i Dagens Nyheter handlar om en mor- eller farförälder som känner oro över sitt barnbarn som dragit sig undan socialt. Problemet är att varken hon eller hennes föräldrar vill prata om detta och föräldrarna verkar avfärda problemet. Nedan finns en referenser till forskning som har relevans för svaret. I många fall måste man betala för att läsa studierna i sin helhet, men sammanfattningarna brukar vara gratis.

I en sammanvägning av flera studier om psykologisk behandling av ångest hos barn/ungdomar fann författarna att det i snitt var goda effekter. Just for social fobi var effekterna i genomsnitt betydande barnen och ungdomarna som deltog…

I an annan sammanvägning av studier ville författarna undersöka sambandet mellan ångest och depression, eftersom man vet att många som lider av det ena också ofta drabbas av det andra. De fann att den vanligaste utvecklingen var att individer först drabbas av ångest, vilket sedan leder till depression. Det gällde i synnerhet för social fobi, där det är tydligt hur fobin leder till att individen börjar undvika sociala sammanhang, vilket i sin tur leder till nedstämdhet och depression…

I en tredje sammanvägning av studier undersöktes hur vanligt det är med social fobi i europeiska länder. Studien visar att det är vanligast bland kvinnor och hos yngre – ungefär var tionde flicka i tonåren i studien led av social fobi. I artikeln redovisas också statistik som visar att diagnosen ofta innebär ett stort lidande samtidigt som endast en bråkdel av alla som lider av detta problem får adekvat hjälp…

Till sist en sammanställning över medicinsk behandling av ångest (i många fall social fobi) för barn och ungdomar. Socialstyrelsens råd är att ångest i första hand ska behandlas genom psykologisk behandling eller psykoterapi, men om det av olika skäl inte är möjligt bör man känna till att även medicin kan hjälpa…