Forskning om att hävda sin rätt

Läsarfrågan jag svarar på 3 november 2017 i Dagens Nyheter handlar om föräldrar som vill  veta hur de ska kunna hjälpa sin son att hävda sig bättre gentemot kamrater. Nedan finns en referenser till forskning med koppling till svaret. I många fall måste man betala för att läsa studierna i sin helhet, men sammanfattningarna brukar vara gratis.

En studie som visar att syskonbråk ofta slutar med att det starkarblir mer konstruktiva när föräldrar lägger sig i…

Perlman & Ross (1997). The Benefits of Parent Intervention in Children’s Disputes: An Examination of Concurrent Changes in Children’s Fighting Styles.

Att hävda sig själv, att kunna säga ifrån och be om saker är viktiga färdigheter för att må bra. I forskningslitteraturen kallas det för ”assertiveness” på engelska och en entydig svensk översättning saknas (kallas dock ibland för ”sund självhävdelse”). I de två studierna nedan har man undersökt betydelsen av assertiveness för barns utveckling och välmående. I den första studien följde man barn under fyra år och fann att god förmåga att hävda sig själv fungerade som en skyddande faktor för att må dåligt senare. I den andra studien följde man barn mellan 9 och 11 års ålder. Man fann inte oväntat att de som blivit utsatta för mobbning och kränkningar som nioåringar i högre grad var nedstämda som 11-åringar. Det gällde dock inte om barnen samtidigt hade god förmåga att hävda sig själva…

En vanlig beskrivning av assertiveness är att man hävdar sina behov på ett sätt som varken är för aggressivt eller för eftergivet. Lagom argt med andra ord. I nedanstående studie undersökte man bland annat kopplingen mellan ilska och nedstämdhet och fann att de som upplevde mycket ilska, men inte visade den särskilt mycket alls, också var betydligt mer nedstämda än de som visade ungefär så mycket ilska som de faktiskt kände…

Att barn tar efter föräldrar är allmänt känt, men i denna studie testade man i vilken grad ettåringar kan uppfatta och ta efter föräldrars sätt att bete sig i en social situation. Man fann att barnen genast reagerade mot andra människor på samma  sätt som deras föräldrar nyss gjort i föregående möte…