Forskning om barn med ångest och samspel med föräldrar

Läsarfrågan jag svarar på 23 mars 2018 i Dagens Nyheter handlar om en pojke som inte vill eller vågar delta i sociala sammanhang. Föräldrarna undrar varför och hur de kan hjälpa. Nedan finns en referenser till forskning med koppling till svaret. I många fall måste man betala för att läsa studierna i sin helhet, men sammanfattningarna brukar vara gratis.

Det finns många studier som visat att KBT hjälper mot ångest hos barn. Mellan hälften och två tredjedelar brukar bli fria från diagnoser efter behandlingen. I denna sammanställning undersökte man en lite annorlunda fråga. Eftersom det är mycket vanligt att barn har fler än en ångestdiagnos samtidigt, analyserade man hur många som blir fria från alla sina ångestdiagnoser efter behandling med KBT (inte enbart den mest framträdande diagnosen). Sammanställningen visade även det gällde för mellan hälften och två tredjedelar av barnen…

En del tidigare studier har visat att barn med social fobi inte enbart känner ångest i sociala situationer, utan även lider av brister i social kompetens. Slutsatserna i dessa studier vilar dock i hög utsträckning på att barnen själva har fått skatta sina sociala prestationer. I denna studie undersökte man på ett snillrikt sätt istället barnens objektiva prestationer, genom att låta oberoende och ovetande bedömare skatta hur de betedde sig. Dessa bedömare kunde inte skilja på barn med eller utan diagnosen social fobi. Barnen som hade social fobi upplevde däremot själva att de presterade klart sämre…

I första studien nedan testade man att ”plantera” negativa eller neutrala förväntningar hos föräldrar inför en gemensam övning med barnen. När föräldrarna fått negativa förväntningar ökade också föräldrarnas (över)beskydd av barnen, vilket är en känd riskfaktor för oro hos barn. I den andra studien nedan fann man att föräldrar till barn med ångestproblem generellt har lägre förväntningar på hur väl deras barn ska klara av utmaningar och svårigheter…

I följande studie undersökte man dels hur föräldrar upplevde att de agerade när deras barn visade oro, dels hur de faktiskt agerade. I studien fann bland annat att föräldrar underskattade hur mycket de faktiskt överbeskyddade (eller curlade) sina barn…

En studie som jämförde betydelsen av olika saker föräldrar kan göra för att bidra till sina barns kompisrelationer. Ett positivt samspel mellan föräldrar och barn hade en positiv effekt vid uppföljning på barnens sociala färdigheter och relationer. Det hade dock ännu större effekt om föräldrarna skapade förutsättningar för att barnen skulle ha möjlighet att träffa och umgås med andra barn…