Forskning om relationen till vuxna barn

Läsarfrågan jag svarar på i december 2019 i Dagens Nyheter handlar om en mamma som upplever sig avvisad och illa behandlad av sin vuxne son. Nedan finns exempel på forskning som handlar om relationen mellan föräldrar och deras vuxna barn. I många fall måste man betala för att läsa studier i sin helhet, men sammanfattningarna brukar vara tillgängliga gratis.

I en studie med över 500 mödrar och deras vuxna barn undersökte forskarna de inbördes relationerna. Över en fjärdedel beskrev att de hade mycket blandade känslor inför sina barn, medan endast en knapp tredjedel uppgav att de inte alls hade det. I studien undersökte forskarna också vilka faktorer som bäst förklarade ambivalens i relationerna. Den faktor som hade överlägset störst betydelse var om mödrar och barn hade olika syn på livet. Det betydde till exempel mer än om barnet hade problem av olika slag…

I följande studie undersöktes hur mycket ambivalens i förhållandet mellan drygt 1500 föräldrar och vuxna barn betydde för föräldrars välmående över tid. Familjerna följdes i fjorton år och analysen visade att ambivalens i relationen till vuxna barn tydligt minskade föräldrars välmående över tid. Däremot hade barnets egenskaper och förhållanden, som till exempel utbildning, familjebildning eller ekonomiska/sociala problem liten eller ingen betydelse…

I studien nedan lät forskarna föräldrar till vuxna barn föra dagbok över kontakten de hade med barnen. I analyserna av dagboken kunde de precis som andra forskare notera att det var vanligt med en blandning av negativa och positiva upplevelser när föräldrarna hade kontakt med sina barn. Föräldrarnas humör påverkades också i den förväntade riktningen beroende på hur kontaktan med barnen såg ut – en dag med negativ kontakt innebar mer nedstämdhet och oro och tvärtom. Men effekten av negativ kontakt minskade om föräldrarna samma dag dessutom hade haft någon slags positiv kontakt…