Varför fick vår åttaåring en panikattack?

Publicerat i DN 19 augusti 2013

FRÅGA:

Jag är mamma till en flicka på snart nio år. Hon är i de allra flesta avseenden ett välfungerande och, tror jag, lyckligt barn. Hon är framåt och social, men ibland kan hon vara lite orolig. Hon är till exempel väldigt rädd för att åka hiss och undviker trånga utrymmen i en omfattning som gör att det nog kan ses som en fobi. Men jag tycker att hon kan vara väldigt duktig på att själv reflektera över sina rädslor. Hon har exempelvis vid flera tillfällen frågat om det går att göra något åt rädslan för att åka hiss och vi har då berättat att det går att bota i framtiden om hon vill.

Men här om dagen hände det något. Vi var på landet, en för henne välbekant miljö, och hade en fest tillsammans med familj och vänner. Vår dotter hoppade studsmatta tillsammans med ett annat barn. De råkade krocka och vår dotter fick lite näsblod som snabbt gick över. Men hon kunde inte sluta gråta och till sist övergick gråten i hysteri. Hon ville absolut åka hem till stan, hon tvinnade sina fingrar, hyperventilerade och sa att hon inte kunde andas. Det tog säkert en och en halv timme att få henne lugn.

Under själva händelsen pratade hon också om att hon var rädd för att ”dödingarna” skulle komma och ta henne och att hon bara kunde vara trygg hemma i stan. Trots hennes känslighet har jag aldrig uppfattat henne som spökrädd. Tvärtom; när det handlar om sådana saker är hon helt orädd i vanliga fall.

Eftersom vår dotter är ett ganska känsligt barn så blev jag otroligt orolig för att hon utöver sina fobier utvecklat panikångest. Kan det här vara en panikångestsattack? Hur tror du att de vuxnas alkoholkonsumtion påverkade situationen? Kan panikattacken hänga ihop med att hon är rädd för en massa andra saker? Hur lugnar man ner ett barn som gripits av panik? Brukar det komma tillbaka eller är det vanligt att det dyker upp som engångsföreteelser?

SVAR:

Tack för ditt brev. Det är förstås svårt och dramatiskt att se sitt barn drabbas av stark ångest. Jag förstår därför om du blev orolig. Samtidigt vill jag på en gång understryka att panikattacker, vilket jag alltså tror det handlade om på sommarfesten, inte behöver vara allvarligt. Panikattacker är rädsla som drabbar plötsligt och som blir väldigt stark inom ett par minuter. Ibland kan det finnas en tydlig förklaring till rädslan, men ibland uppstår den utan uppenbar orsak.

Attacken präglas oftast av fysiska symtom som svettningar, yrsel och en känsla av att tappa andan. Dessa symtom upplevs som skrämmande i sig, vilket blir en ond cirkel: symtomen leder till mer rädsla, vilket i sin tur leder till mer symtom och så vidare. Framför allt hos vuxna, men även hos barn, kan skrämmande tankar och tolkningar av symtomen förstärka rädslan ytterligare – ”håller jag på att bli galen?” eller ”kommer jag att dö nu?”.

Det här kanske låter allvarligt, men behöver som sagt inte vara det. För det första är enstaka panikattacker inte ovanligt. I en stor välgjord undersökning fann man att nästan var femte tonårsflicka någon gång hade upplevt en panikattack (var tionde pojke). En majoritet av dessa ungdomar hade upplevt sin första attack före tonåren. För det andra är det sällan som enstaka attacker leder vidare till paniksyndrom, det vill säga återkommande attacker och oro. Paniksyndrom förekommer hos mindre än en procent av alla barn och är därmed den ovanligaste ångestdiagnosen under barndomen. Samtidigt kan andra fobier och ångestproblem ofta leda till enstaka panikattacker, vilket är svaret på en av dina frågor.

Det är fullt möjligt att dotterns andra rädslor kan förklara varför hon drabbades av så stark ångest. För det tredje finns det i dag bra behandling för barn som lider av paniksyndrom. I de studier som har gjorts blir de flesta barn klart bättre efter behandling med kognitiv beteendeterapi. Även om det kan krävas lite mer tid är resultaten lika goda som vid behandling av enklare fobier.

Eftersom dottern verkar må bra i övrigt kan du alltså avvakta så länge ytterligare attacker uteblir. Du bör samtidigt vara uppmärksam på om hon börjar uttrycka oro eller undvika sammanhang på ett sätt som du inte känner igen sedan tidigare. Exempelvis sade din dotter att hon bara kunde känna sig trygg hemma och ville åka från landet. Är det något du känner igen sedan tidigare? Brukar hon vilja fly hem? Det är givetvis bra att prata med dottern om vad som hände på sommarfesten, men jag gissar att du redan har gjort det. Har hon själv sagt något om att vuxna drack? Håller hon fast vid förklaringen om ”dödingarna”? Vad menade hon med det? Det är vanligt med existentiella grubblerier i din dotters ålder, så även om hon inte har varit rädd för spöken eller döden tidigare så kan det kanske komma en sådan period nu.

Samtidigt behöver varken en önskan att fly hem eller rädsla för dödingar vara ett problem så länge det inte innebär att dottern begränsas eller påverkas i vardagen. Det är först då jag tycker det är aktuellt att göra något mer aktivt eller söka professionell hjälp.

Hur ska du lugna dottern om hon skulle få en ny ångestattack? Förutom att själv försöka vara lugn när du hjälper din dotter finns det två saker jag tycker du kan pröva. Hjälp henne först och främst att andas lugnt. Att hyperventilera, som hon gjorde, är mycket vanligt i samband med panik. Dessvärre leder hyperventilation till förändring av koldioxidhalten i blodet, vilket förstärker flera av de skrämmande symtomen. Det är till exempel inte omöjligt att hennes tvinnade fingrar var en följd av andningen, eftersom långvarig hyperventilering kan orsaka muskelkramp. Försök framför allt att lugna ner tempot i andningen och se till att dottern inte tar alltför djupa andetag. En annan sak du kan göra är att förklara vad en panikattack är för något och poängtera att det inte är farligt. Ångestsymtomen i kroppen kan kännas mycket obehagliga, men de kan inte pågå hur länge som helst. Till slut ser kroppens hormonsystem till att bromsa rädslan, vilket var det som hände efter någon timme på festen. Ibland kan den här typen av information om panik innebära stor lindring, eftersom det ger en förklaring till de skrämmande symtomen. Främst pratar man förstås om detta i förväg, men om paniken skulle slå till kan man återkoppla.

Till sist vill jag ta upp en välkänd princip som gäller för alla slags fobier och oro: ju mer man undviker det skrämmande, desto farligare ter det sig. För att övervinna rädslan måste man därför möta och närma sig det som skrämmer. Detta är inte så svårt att förstå när det handlar om tydliga fobier, som exempelvis höjdskräck eller spindelfobi. Det som skrämmer vid panik är som sagt ofta olika reaktioner i kroppen. Om man exempelvis är rädd för att bli yr kan man behöva göra övningar eller utsätta sig för aktiviteter som framkallar yrsel. Om man känner obehag när man blir andfådd får man exempelvis springa upp och ner för trappor. Det är en central del av behandlingen för både barn och vuxna med paniksyndrom. Sådana övningar genomförs under ledning av legitimerade psykoterapeuter eller psykologer. Samtidigt uppstår det ständigt spontana lägen där du kan hjälpa din dotter att försöka stå kvar eller närma sig något skrämmande istället för att följa instinkten att fly undan. Att tänka på det i vardagen är det bästa du kan göra för att lotsa din dotter genom gamla och nya rädslor.

Martin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *