Hur kan vi dela på boendet så att det blir bra för vår tvååring?

Publicerad i DN 2015-09-28

Fråga

Undrar om du kanske kan ge oss lite råd. Min man och jag separerade i april och bestämde i slutet av maj att vi skulle skilja oss. Det finns inga aggressioner mellan oss utan vi är vänner, samarbetar bra och kan umgås ”som vanligt”. Tillsammans har vi ett barn som blir två i höst. Barnet och jag har alltid varit väldigt nära och vi har en nära anknytning. Pappa har också en mycket bra anknytning men på ett annat sätt. Det är ett väldigt tryggt och högt älskat barn vars behov och mående vi är mycket måna om i detta.

Under sommaren har vi provat växelvis boende då pappan önskade halvtid. Barnet har haft tillgång till oss på 2+2+3-basis. Det har funkat helt okej, men vi har dock märkt att hen blir lite uppspelt vid överlämningarna och den första natten sover hen oroligt. Jag ammar och första natten är det väldigt mycket småammande hela natten. När hen är hos pappa vaknar hen också flera gånger första natten, pratar om amningen och hen saknar den och ”tar igen” det sen om det varit en tredagarshelg.

För pappans del får amningen gärna avslutas medan det för mig inte är något konstigt eller ett problem utan i alla förändringar har det känts som en trygghet för vårt barn att kunna lita på – att inte detta också ska förändras sam­tidigt som barnet börjat bo växelvis. Därför har jag inte haft en tanke på att ta bort amningen så länge vårt barn har behovet. Nu ska hen börja förskolan också, vilket blir ännu en stor förändring och dessutom separation. Hen samsover och får mycket trygghet hos båda. Hos pappa var det extra bra för deras anknytning.

Nyligen var jag och barnet iväg en vecka på egen hand och märkte då att hen sov så mycket lugnare efter bara 2–3 dagar, sov lugnt hela nätterna faktiskt. Inte så oroligt som det brukar vara med de täta bytena och jag funderar på om vi ska ändra schemat lite. Då kände jag starkt att jag gärna haft barnet hos mig fler nätter egentligen. Pappa vill vara mycket närvarande och kräver egentligen halvtid men kan vi göra det på något annat sätt ett tag för vårt barns bästa? Har du förslag på ett annat upplägg som vi kanske kan prova? Vi vill det som är bäst för vårt barn egentligen, oavsett vad vi själva vill.

Svar

Hur tidigt kan barn börja bo växelvis? Den frågan debatteras livligt och kan leda till destruktiva konflikter mellan föräldrar. Oavsett hur man ordnar boende och vårdnad är just konflikter mellan föräldrar det som barn brukar fara mest illa av. Därom är forskarna eniga och därmed har du och barnets pappa lagt en god grund för att ert barn ska må bra. Förutom att ni samarbetar bra och kan umgås talar också barnets goda anknytning till er båda för detta. Ett kort svar skulle därför kunna vara att barnets oro i samband med växlingarna sannolikt är övergående, eftersom hen i övrigt får så mycket trygghet och kärlek av er båda.

Samtidigt undrar du vad som är bäst för ert barn just nu. Går det att ordna boendet på något annat vis än nuvarande modell? Ett alternativ skulle förstås vara att barnet sover mest hos dig och träffar pappa dagtid. Om denna fråga finns det många åsikter. Vissa hävdar bestämt att barn upp till tre år ska sova större delen av tiden hos den primära vårdnadshavaren, där barnet känner sig som tryggast. Andra menar tvärtom att barn redan tidigt bör få chansen att behålla och utveckla relationen till båda föräldrarna. Även bland forskare råder det delade meningar och beroende på vilken studie man läser får man olika svar. Eftersom många föräldrar undrar över detta ska jag redogöra kort om den aktuella forskningen.

Först vill jag fastslå att de flesta är överens om att barn över 4–5 år mår klart bättre av att bo växelvis jämfört med att främst bo hos ena föräldern. Däremot finns det forskare, ofta med anknytningsteori som utgångspunkt, som före­språkar att yngre barn till större delen ska bo hos ena föräldern (mamman). Jag skriver mamman eftersom den tidiga anknytningsforskningen nästan enbart handlade om relationen mellan mor och barn. Denna forskning har länge haft stort inflytande på samhällets uppfattning om vad som är bäst för barn efter separationer. Samtidigt har forskare inom anknytnings­teori på senare år allt mer betonat att det är viktigt för barn att ha en god anknytning till båda sina föräldrar. Vissa argumenterar dock för att barn ändå behöver ett stabilt boende de första åren, oavsett om det råkar vara hos mamman eller pappan. Förespråkarna brukar också peka på några studier som ger direkt belägg för att barn främst ska bo hos ena föräldern.

Forskare som har den motsatta uppfattningen brukar argumentera för att boende hos bara en förälder kan sabotera den viktiga anknytningen till den andre föräldern. Dessutom hävdar de att studierna som pekar på nackdelar med växelvis boende är för få och har för låg kvalitet. Det finns dessutom lika många studier som inte har funnit negativa effekter för små barn som bor växelvis. Det går där­emot att dra säkrare slutsatser om betydelsen av frånvarande fäder. Risken för att barn ska må dåligt ökar klart om pappan försvinner ur deras liv. Vidare har man sett att papporna oftare gör just det när barn främst bor hos mamman. Kort sagt menar förespråkarna för denna ståndpunkt att den sammanvägda risken för barn blir mind­re med tidigt växelvis boende.

Vilka forskare har rätt? Om man granskar argumenten och studierna pekar det mesta på att fördelarna med växelvis boende överväger. Det speglas också i nyligen publicerade sammanställningar av forskningen som avfärdar riskerna med växelvis boende för små barn. Även om konflikten inte är löst har forskare i olika läger också nyligen gjort ansträngningar för att närma sig varandra. De flesta kan nu enas om att barn bör bo hos båda föräldrarna, givet att de hade en god relation till båda föräldrarna före separationen.

I ert fall verkar det vara ganska klart att ert barn kommer att bo en stor del hos er båda. Frågan kanske snarare är hur ofta ni ska växla. Ett alternativ kan vara att växla till exempel varannan vecka, eftersom du upplevde att ert barn blev lugnare när det var en hel vecka hos dig. Om detta finns det inga direkta studier, men den vanliga rekommendationen för små barn är att växla ofta – varannan eller var tredje dag. Rekommendationen bygger återigen på anknytningsteori, som pekar på att små barn kan ha svårt att förstå och hantera längre separationer. Oavsett vad forskningen och experterna säger måste man som förälder alltid vara lyhörd för sitt eget barns signaler. Frågan är alltså hur oroligt ert barn blev efter den lugna veckan hos dig? Hur mycket vaknade hen och ville amma hemma hos pappa då?

Jag vill avsluta med att återknyta till mitt första korta svar: eftersom ert barn har en god relation till er båda spelar det nog mindre roll ­exakt hur ni väljer att ordna boendet. Jag tror att det viktigaste för ert barn är att ni fortsätter att samarbeta och respektera varandra, vilket du visar prov på i ditt brev. Det var befriande fritt från klander och anklagelser. För att återknyta till din avslutande mening om barnets bästa verkar ni alltså göra ett gott jobb.