Kan barnet ta skada om jag väljer drömjobbet?

Publicerad i DN 2013-07-23

Fråga

Jag har en åttamånaders baby och har just fått nytt jobb (ett drömjobb) på annan ort. Min man och jag funderar som bäst på hur vi ska lösa situationen. Vi har en bra bostad där vi bor nu och det kommer att dröja innan vi kan fixa nytt boende, och nytt jobb åt honom, på den andra orten.

Jag har nyss slutat amma och vill helst så klart vara med min lille pojke, men som det ser ut nu så skulle det bästa vara om sonen är med min man och jag pendlar under den första tiden till dem under helgerna. Dels för att vi har bättre bostad här, dels för att vi här kan få hjälp av min mans mamma ibland. Vi har även tänkt anställa en barnflicka när min man jobbar några dagar i veckan. Ibland kan min man vara med mig på den nya orten.

Tar ett litet barn skada av att vara i från sin mamma under veckorna? Han är mycket trygg med sin pappa. Jag ska försöka att arbeta korta veckor och åka hem så snart jag har möjlighet. Detta skulle handla om en period på högst fem månader. Tänker vi helt fel?

Svar

Tack för ditt brev. Du tar upp frågor som många föräldrar funderar på och oroar sig över: när kan man börja med barnvakt? Hur tidigt kan barn börja förskolan? Hur länge kan en av föräldrarna vara skilt från barnet? Jag vill börja med att diskutera forskning som pekar på att det kan finnas skäl för den oro du uttrycker. Många forskare och psykologer betonar hur viktigt det är att barn utvecklar en trygg anknytning till föräldrarna under de första åren. Redan på sextiotalet kunde man konstatera att separationer mellan föräldrar och barn riskerar att störa anknytningen, vilket i sin tur kan få konsekvenser för barnet senare i livet. Även om den tidiga forskningen till stor del handlade om barn som helt och hållet hade skilts från sina föräldrar visar senare forskning att även tillfälliga separationer kan påverka barn negativt. Exempelvis fann man i en stor aktuell studie att barn som under de första två åren skilts från sin mamma i en vecka eller mer var mer negativa och bråkiga upp till tre år senare. Flera studier visar även att barn blir mer bråkiga och impulsiva om de i tidig ålder tillbringar många timmar på förskola. Jag skulle kunna fortsätta att rada upp exempel på risker med separationer från små barn, men jag väljer att stanna här. Jag hade nämligen lika gärna kunnat inleda på ett helt annat sätt: Även om många forskare har betonat att separationer kan störa anknytningen mellan föräldrar och barn vet man i dag att det framförallt gäller barn som från födseln har en mer ängslig läggning. Dessutom har studier visat att det dagliga samspelet mellan föräldrar och barn har mycket större betydelse än eventuella separationer. Om föräldrarna är varma, lyhörda och uppmärksamma har flera studier inte funnit några negativa effekter av tillfälliga separationer. Det finns också studier som visar att det inte behöver vara skadligt om barn skiljs tillfälligt från föräldrarna redan under första levnadsåret. Exempelvis fann man i två stora studier att mammor som arbetade mer eller som började arbeta redan under första året hade bättre samspel och tryggare barn. En förklaring var att mammorna som arbetade i studierna prioriterar umgänge med barnen under den tid de tillbringade hemma. Till sist har man sett att barn som börjar på förskola tidigt utvecklas bättre språkligt och intellektuellt. Och de negativa effekterna man funnit av tidig förskola syns inte när man följer upp barn som har haft barnomsorg i mindre grupper eller i hemmet (till exempel barnflicka).

Det är förstås inget unikt att forskning pekar åt olika håll, men det är särskilt spretigt i detta ämne. Jag kan alltså inte säga om ni tänker ”helt fel”, eftersom det till exempel beror på hur er son är lagd och hur er relation med honom ser ut i övrigt. Jag ska ändå försöka ge er lite vägledning utifrån det tvetydiga forskningsläget. Eftersom det inte går att säga säkert hur just ert barn kommer att reagera, förslår jag först och främst att ni prövar er fram. Du kanske kan resa bort någon eller några dagar redan nu och låta pappan vara med sonen? Det viktiga är inte hur han reagerar just när du lämnar eller återvänder utan hur han verkar må i stort.

Jag funderar också på att du frågar om det är skadligt att skiljas från just mamma. Även om många barn har en starkare anknytning till mamman i din sons ålder är forskare numera överens om att pappor i lika hög grad kan stå för trygghet och närhet, vilket också verkar stämma i ert fall. Samtidigt tror jag att många reagerar starkare eftersom du är en mamma. Om en pappa undrade om det vore okej att jobba borta i veckorna skulle inte lika många höja på ögonbrynen. Ett problem i ert fall är att pappan ska jobba några dagar i veckan, vilket innebär att en barnflicka kommer att vara med barnet. Jag skulle råda er till att om möjligt först låta pappan ta över och vara föräldraledig på heltid en period innan ni anlitar en barnflicka. Dels ökar förstås stressen på sonen om två förändringar sker samtidigt. Dels kommer det att vara svårt för er att tolka eventuella reaktioner på förändringen.

Om/när ni anlitar barnflicka har det förstås stor betydelse att hon (eller han) kan få en bra relation till sonen. De negativa effekter man ibland har funnit av separationer försvinner ofta om man tar hänsyn till kvalitén på barnomsorgen. De flesta föräldrar tänker förstås på detta, men ett råd är att främst söka efter någon som har ett fint samspel med sonen. Märker ni att den ni anställer gör honom trygg och nöjd kanske andra meriter kan spela mindre roll. Låt flera kandidater till tjänsten träffa sonen innan ni anställer någon.

Även om forskningen om separationer hade varit mer entydig hade jag ändå inte kunnat säga om ni tänker rätt eller fel. Många (jag?) gör misstaget att luta sig för starkt mot vetenskap för att finna svar på svåra frågor. Exempelvis borde försäljning av cigaretter uppenbart vara förbjudet ur en vetenskaplig synvinkel. Samtidigt värderar vi individens frihet att själv välja vad man utsätter sin kropp för, vilket bidrar till att cigarettförsäljning trots allt är tillåtet. Utmaningen för er är alltså att försöka ta till er de eventuella risker som jag beskriver ovan och samtidigt väga dem mot andra värden i livet. Hur mycket betyder det för dig, för familjen och i förlängningen för sonen att du kan trivas och utvecklas i ditt arbete?