Min 12-åring kissar i trosorna

Publicerad i DN 2014-06-23

Fråga

Jag har en 12-årig dotter som kissar i trosorna. Detta verkar inte bekymra henne då hon kan lägga ett par använda trosor som är blöta och gula inuti överst i tvättkorgen. Hon kan även komma och sätta sig i soffan med linne och trosa och då kan man se att det är blött i trosorna. När jag då ber henne gå och byta trosor och tvätta sig så vill hon inte. Hon säger att hon inte har kiss i trosorna. Hon vill inte duscha när jag ber henne och är ofta smutsig, luktar svett och kiss.

Vi bråkar dagligen om dusch och att använda deodorant och det blir alltid ett stort bråk. Jag är rädd att hon ska bli retad av sina klasskamrater om de börjar bli mer uppmärksamma på detta då de är äldre. Hon har även problem med att hålla sig ren när hon äter och äter ofta med händerna och kan då med kladdiga händer dra fingrarna genom håret vilket resulterar i mera tjat om dusch. Hon är duktig i skolämnena, men jag är ändå orolig att det är något "fel" på henne då detta med att vara smutsig och lukta illa inte bekommer henne. Bör jag söka hjälp och vart vänder jag mig då?

Svar

Tack för ditt brev och jag förstår att du är bekymrad över din dotters beteende. Det är i och för sig inte så ovanligt med enures hos barn (att kissa på sig), men de flesta barn brukar tycka att det är ett stort problem. Du är orolig för att det är något ”fel” som kan förklara att hon inte verkar bry sig om problemet. Jag ska återkomma till det, men enbart problemet med enures tycker jag är skäl nog för att söka hjälp. Det finns bra behandlingar för det och precis som du skriver kan det få konsekvenser i skolan, förutsatt att problemen med hygienen förekommer så ofta eller mycket att andra märker det.

Vad kan ligga bakom dotterns inställning till problemet? Jag skulle behöva mycket mer underlag än ditt brev för att kunna uttala mig om det. Bristande intresse för hygien kan handla om allt från vanlig trots till att vara tecken på mer omfattande psykiska problem. Det är exempelvis vanligt hos barn och unga som är deprimerade. Jag skulle kunna avsluta mitt svar här med en uppmaning om att söka hjälp för dotterns enures och eventuell vidare utredning. Jag vill dock föregripa en diskussion om diagnoser som ibland uppstår i kommentarsfältet till den här bloggen. Jag vet inte om du själv har tankar om någon särskild diagnos, men en som ofta kommer på tal är Aspergers syndrom. Vissa saker du skriver för tankarna till den diagnosen och jag vill därför ägna en del av svaret åt att detta – inte för att påstå att din dotter har Aspergers utan för att klargöra att det krävs mer än några udda beteenden för att uppfylla kriterierna för en diagnos.

Aspergers syndrom är inte en sjukdom som plötsligt dyker upp. Det är snarare ett annorlunda sätt att tänka, känna och bete sig som finns redan från tidig ålder. Det behöver dock inte märkas så mycket de första åren utan kan för vissa bli synligt först senare under uppväxten. Det har precis kommit ut nya riktlinjer som används för att ställa diagnosen, som också kommer att få ett nytt namn när den svenska översättningen är klar. Det kan tyckas märkligt att diagnoser ändras, men det speglar att kunskapen om psykiska problem och tillstånd hela tiden utvecklas i takt med att nya studier publiceras. Det jag beskriver här utgår alltså från den senaste forskningen på området. För att få diagnosen Asperger finns det två huvudsakliga kriterier som måste uppfyllas. För det första måste man ha svårigheter i det sociala samspelet med andra människor. Det varierar hur uttalade svårigheterna är, men de ska kännetecknas av brister i ömsesidigt samspel, ett annorlunda sätt att använda kroppsspråk, mimik eller ögonkontakt, samt brister i att utveckla och förstå relationer. Det sistnämnda kan exempelvis handla om osäkerhet på sociala koder eller bristande anpassning efter omgivningen.

Det andra grundläggande kravet för att få diagnosen Aspergers syndrom är att det finns en strävan efter rutiner och upprepning i livet. Det kan till exempel handla om beteenden eller tics som upprepas på ett överdrivet sätt, en stark motvilja mot förändringar, eller att vara intensivt intresserad av vissa saker och samtidigt totalt ointresserad av annat. Ytterligare ett exempel är överdrivet starka eller svaga upplevelser av känsel, doft eller synintryck.

Problem med hygien är inte ett kriterium för Aspergers syndrom, men det kan för vissa personer bli en konsekvens av de kriterier jag räknade upp ovan. Att din dotter inte verkar bry sig om att hon är smutsig eller har kissat på sig skulle kunna vara exempel på svårigheter att anpassa sig efter sociala sammanhang eller en annorlunda upplevelse av doft och känsel. Samtidigt ser du att det krävs mer för att uppfylla dessa kriterier. Hon måste i så fall ha svårigheter på flera sätt i många olika sammanhang och du bör ha sett åtminstone tendenser till det under hennes uppväxt. Dessutom finns en möjlighet att hon visst bryr sig om hygienproblemen, men kanske inte visar det för dig av någon anledning.

En avgörande fråga är också hur mycket man hindras av sitt annorlunda sätt att bete sig. Man får nämligen bara diagnosen om dessa beteenden leder till betydande lidande eller begränsningar i livet. Du skriver att det går bra i skolan och även om din dotters bristande hygien kan leda till svårigheter med kamrater, verkar det inte vara så än. I övrigt framgår det inte hur hon klarar sig. Hur är det med vänner? Vad gör hon på fritiden? Hur mår hon i allmänhet?

Jag tar som sagt bara upp Aspergers syndrom som ett exempel eftersom många pratar om det. Det kan som sagt finnas en rad olika orsaker till din dotters beteenden och det är inte säkert att det handlar om någon diagnos över huvud taget. Som förälder kan man heller inte ställa diagnoser själv utan måste låta barnet genomgå en gedigen utredning. Därför tycker jag att ni ska kontakta skolhälsovården eller vårdcentralen. Där kan ni vid behov få en remiss till BUP eller till en specialistmottagning för barn (BUMM). Då får ni hjälp även om problemet enbart skulle handla om hygien och enures, men de kan också bedöma vad din dotters avvikande inställning till detta betyder och om det krävs någon vidare utredning.