På förskolan går det bra – men hemma får han svåra utbrott

Publicerad i DN 2016-11-07

Fråga

Vi har en son som snart fyller två år. Han är för det mesta lugn av sig och uppskattar att leka för sig själv relativt ofta. Han är även viljestark och visar tydligt hur han vill ha saker och ting. På förskolan säger pedagogerna att allt är bra, han beter sig snällt och får sällan utbrott. Allt verkar gå bra och vi gillar verkligen personalen. Ibland kan sonen vara ledsen vid lämningen men för det mesta funkar även detta smidigt och han verkar vara nöjd.

Våra ”problem” börjar när vi kommer hem efter förskolan. Vid hämtning är han glad och skiner upp när vi ses men hemma verkar det som han släpper ut alla sina frustrerade (?) känslor. Han kan bli arg över minsta lilla (att man ger honom ”fel” leksak) och i sin ilska kan han skrika, vråla, kasta saker, dunka sitt eget huvud i golvet.

Vi försöker ge honom mycket uppmärksamhet hemma men just denna tidsperiod (kl 17–19) blir sällan harmonisk. Till viss del måste vi ju ägna oss åt att laga mat och prata med storasyster (snart 6 år) också. Hemma (på helger) kan han dra storasyster i håret eller slå om han inte får som han vill och det kan han även göra om vi träffar vänner med barn och han inte får som han vill i vissa situationer. Något som de som sagt säger att han inte gör på förskolan.

När han gör detta hemma säger vi tydligt ”stopp” och hejdar honom (i den mån vi är i samma rum) från att till exempel slå. För det mesta är jag och min man lugna men bestämda men ibland blir även vi arga och ”skäller” på honom när detta beteende upprepas. Vid mindre incidenter ignorerar vi och försöker kanske avleda honom med något annat. Inte sällan dunkar han sitt huvud i golvet eller väggen också, något som jag tycker är jobbigt att se. Vi försöker att inte göra någon stor grej av det, lyfter upp honom eller hejdar honom på annat sätt från att fortsätta. Ibland säger vi ”aj, det där gör ont i huvudet, sluta” med snäll röst.

Det bör tilläggas att han och storasyster ofta verkligen har roligt ihop, de leker med varandra, busar och blir alltid väldigt glada av att ses (storasyster bor hos oss halva tiden). Jag och min man ger som sagt både honom och storasystern mycket uppmärksamhet. Inte så att vi är ”perfekta” och gör det jämt, men ändå ganska mycket. Vi märkte dock tydligt att alla ovan nämnda incidenter blev färre under vårt långa lov då vi tillbringade nästan all tid ihop i fyra veckor. Så jag gissar att dagarna på förskolan är krävande för honom och detta ”pyser ut” hemma.

Bör han gå kortare dagar på förskolan (han är där cirka åtta timmar)? Är det något som vi borde göra annorlunda/bättre? Vi vill ju verkligen hjälpa honom att slippa bli så otroligt arg och frustrerad!

Svar

Tack för ditt brev. Jag får många frågor av det här slaget och det mönster du beskriver är mycket vanligt – barn som tappar humöret efter en lång dag i förskolan eller skolan. De flesta skulle nog säga att ni kan sitta still i båten, eftersom sonen bara är två år. I den åldern är barn rent statistiskt som mest fysiskt utagerande.

Din sons beteende kan därmed betraktas som ”normalt”, men kan vara besvärligt ändå. I synnerhet när han dunkar huvudet i golvet, som förstås är obehagligt. Det är dock (återigen) relativt vanligt bland tvååringar, främst som ett sätt att kommunicera behov och känslor i brist på ord. I regel dunkar de inte huvudet så hårt att det verkligen gör ont. Om beteendet blir värre och börjar förekomma i flera situationer skulle jag råda er att kontakta husläkare eller psykolog.

Vad beror sonens utbrott på? Jag önskar att jag kunde ge dig ett svar, men även om ditt brev skulle vara dubbelt så långt skulle informationen inte räcka till för en säker bedömning. I mitt arbete som psykolog brukar nämligen orsakerna till problem ofta klarna först i efterhand, när man prövat olika lösningar och sett vad som bidrar till förbättring. Samtidigt är det förstås bra att åtminstone ha en idé om möjliga orsaker för att inte jobba helt i blindo. Här följer tio saker jag skulle vilja utreda och testa för att hjälpa er son.

1. Kan det finnas problem på förskolan som påverkar er son? Frågan är vad han i så fall blir frustrerad över, med tanke på att personalen upplever att allt går bra. Testa: prata med personalen igen. Även om det inte finns några påtagliga problem på förskolan kan det förstås ändå finnas saker som bidrar till stress för en tvååring. Kanske det är något som går att ändra på i så fall.

2. Eller är det helt enkelt för långa dagar på förskolan? Testa: Hämta honom tidigare i två veckor. Blir det någon skillnad?

3. Får ni för lite tid tillsammans i vardagen? Testa: Försök att avsätta en stund varje kväll, gärna innan middagen, då någon av er enbart ägnar er åt sonen. Lek och umgås helt på hans villkor. Det är en mycket vanlig insats som hjälper många familjer. Nyckeln är att kunna umgås fokuserat,

4. Får han trots allt för mycket uppmärksamhet i samband med utbrotten? Det är svårt att inte reagera när ett barn skriker, sparkar och dunkar huvudet i golvet. Testa: Undvik att uppmärksamma konflikterna och utbrotten helt. Avled i stället genom att till exempel locka in honom i aktiviteter (utan att sätta ord på utbrottet). Testa också att öka uppmärksamheten i andra sammanhang.

5. Har han svårt att sätta ord på sina känslor? Det har väl de flesta tvååringar, så oavsett konflikter är det värdefullt att träna. Testa: sätt ord både på egna känslor och på det ni tror att sonen känner.

6. Kan det vara sömnbrist? Sömnbehovet hos en tvååring brukar vara ca 12–13 timmar per dygn. Testa: Ändra rutiner för sömn hemma och/eller på förskolan i två veckor.

7. Kan det vara blodsockerfall? Testa: Ge en banan på vägen hem från förskolan för att hålla orken uppe fram till middagen.

8. Är det för mycket skärmtid? Även om det är lite oklart hur användning av skärmar påverkar små barn vet man ganska säkert att det inför sänggående ger negativa effekter på sömn och dessutom är en vanlig källa till konflikter. Testa: Begränsa användande till vissa dagar eller tider. Kom ihåg att fylla på med andra saker eller aktiviter.

9. Förekommer konflikter mellan övriga i familjen? Det gör det väl i alla familjer, men det som i synnerhet brukar påverka barn är om föräldrarna har konflikter om barnen. Har ni samma inställning till problemet? Testa: Avsätt tid för att diskutera och finna lösningar på eventuella egna konflikter.

10. Handlar det om syskonrivalitet? Är det någon skillnad de veckor storasyster inte är hemma? Testa: Ge lillebror tid först, så kan storasyster få sin när han lagt sig.

Börja med att testa den punkt ni tror mest på i listan ovan. Gör det ett tag innan ni går vidare med nästa, så att ni lättare kan dra slutsatser om vad som verkar fungera. Eller så gör ni inte det, om ni tror mest på följande: Kan det trots allt vara åldern? Er son blir snart äldre och kommer kanske inte längre ha behov av att kommunicera genom utbrott. Testa att: Vänta.