En närståendes yngsta barn, i treårsåldern, började förra året att bita och slita av håret på sitt äldre syskon. Storasyskonet har nästan varje gång jag träffar det stora bett på rygg, armar eller ben där både över- och underkäke syns tydligt och ibland kan jag till och med se varje individuell tand…

Jag har märkt att min sjuåring ljuger och jag undrar varför. Hon ljuger om saker som att hon inte ätit godis trots att hon gjort det eller att hon inte sett tv trots att hon gjort det. När jag sedan konfronterar henne blir hon rosenrasande och skriker och gråter och skyller ifrån sig…

Dag ett på gymnasiet fick hon några kompisar och allt verkade frid och fröjd. Det tog dock inte lång tid innan min dotter inte längre blev inbjuden till att umgås utanför skolan. Jag tror att min dotter egentligen är väldigt ledsen över detta, men hon har ändå valt att fortsätta att vara med dem i skolan…

Jag är mamma till en underbar, glad tjej som är 13 år. Anledningen till att jag skriver är att jag börjar bli orolig för hennes vikt. Jag vet inte hur jag ska prata med henne om den, jag vill liksom inte ”väcka den björn som sover”…

Hon säger vad hon tycker, har många vänner, pratar gärna om hur hon känner – och hon vill alltid bestämma. Det går bra i skolan även om hennes ”bestämmande” har orsakat konflikter ibland. Hemma har detta dock blivit ett problem. Min dotter har väldigt svårt att acceptera att jag är mamma och hon är barn, vilket innebär att jag måste bestämma vissa saker…

Men här om dagen hände det något. Vi var på landet, en för henne välbekant miljö, och hade en fest tillsammans med familj och vänner. Vår dotter hoppade studsmatta tillsammans med ett annat barn. De råkade krocka och vår dotter fick lite näsblod som snabbt gick över. Men hon kunde inte sluta gråta och till sist övergick gråten i hysteri. Hon ville absolut åka hem till stan, hon tvinnade sina fingrar, hyperventilerade och sa att hon inte kunde andas…

Jag har en åttamånaders baby och har just fått nytt jobb (ett drömjobb) på annan ort. Min man och jag funderar som bäst på hur vi ska lösa situationen. Vi har en bra bostad där vi bor nu och det kommer att dröja innan vi kan fixa nytt boende, och nytt jobb åt honom, på den andra orten…

Förra veckan började han som från ingenstans att säga ”ursäkta” väldigt ofta. Till en början sade vi till honom att han inte behöver be om ursäkt för vad det nu kunde tänkas vara, och ibland blev vi irriterade och sade till honom att sluta. Efter några dagar hade det blivit ganska mycket och vi insåg helt plötsligt att det handlade om tics…

Jag tyckte först inte att skilsmässan hade påverkat min relation till mina föräldrar, men på senaste tiden har jag märkt att jag har problem med min pappa. Jag bor hos honom varannan vecka, och vi har en god kontakt på så sätt, men ibland blir jag bara så otroligt irriterad på honom…

När sonen kommer hem från skolan brukar han vara på väldigt dåligt humör. Sedan blir det bara värre när man försöker tillrättavisa honom. Till slut skriker han ur sig en massa fula saker om oss och sina syskon. Han har till och med sagt att han vill döda läraren…

Vi har en son på 4,5 år som jag ibland kan uppfatta som passiv och introvert, ja ibland till och med som feg. Så fort han ställs inför en obekant situation så brukar han reagera med att klänga sig fast vid någon av oss. Detta gäller även om situationen är uppenbart gynnsam, till exempel när en kille i en bamse­kostym delar ut kramar och de andra barnen genast rusar fram…

Jag vill gärna att de ska få det så bra som möjligt när vi skiljer oss och därför har jag föreslagit att vi ska behålla lägenheten och att min man och jag byter av varandra där, en gång i veckan till exempel. Vi behöver då köpa två små lägenheter där vi kan bo den övriga tiden. Min man gillar inte det förslaget…

Jag har två barn, två flickor på 6 och 8 år. Anledningen till att jag skriver till er är att de hamnat i en ond cirkel av bråk och avundsjuka. Syskonbråk är väl fullt normalt, men jag skulle vilja hitta metoder att bryta det. För det tär inte bara på dem, utan på hela familjen…

Vi är ett par i 35-årsåldern som inte kan få egna barn. Nu funderar vi på att adoptera. Men jag känner mig orolig efter att ha läst mycket om vuxna adopterade som mår dåligt och om att många blir utsatta för rasism. Hur kan vi göra för att det ska bli så bra som möjligt för barnet?

Vår dotter är fokuserad på var jag är, vad jag gör och när hon vet det leker hon vidare för sig själv. Men hennes pappa får inte lyfta henne, pussa eller kramas då jag är i närheten, hon vill bara ner och börjar grina. Han får heller inte byta till pyjamas, borsta tänder och så vidare på kvällen när han är hemma samtidigt som jag, då blir hon hysterisk och skriker, grinar – sist kräktes hon nästan av panik…

Min 3,5-åring har alltid varit en väldigt energisk och aktiv liten pojke. I ettårsåldern hände det att han började putta och slå till jämnåriga barn, och lite senare började han också bitas. Vi brukade gå till en del barngrupper, men många gånger slutade det med att jag fick gå hem tidigare eftersom jag helt enkelt inte visste hur jag annars skulle handskas med situationen…

Vår treåring är en härlig, aktiv och nyfiken kille med stark vilja. När han blir arg och inte får som han vill blir han jättefrustrerad. Han skriker, slår ibland och säger en massa saker, så som: jag ska stoppa dig i avloppet, ringa polisen, kasta dig i elden…

Min sexårige son är en underbar unge, mjuk och fin, men också ganska känslig. Han blir lätt upprörd (arg, ledsen, besviken). Tyvärr har han också fått några ovanor som vi upplever som äckliga. Han pillar sig ibland i rumpan och kladdar på så sätt bajs till exempel på toalettväggen eller på sin säng…

På nya förskolan gick inskolningen som en dans, men efter två månader började personalen ta upp jobbiga händelser nästan varje dag, som att han (enligt personalen) oprovocerat slagit andra barn. Personalen säger att han inte svarar dem när de frågar vad som hänt eller far med osanning. Härom­dagen hade han till och med slagit en av kompisarna som han lekt mest med, för att kompisen tog den bil som sonen tyckte var hans…

Vår dotter har en enormt otacksam och missnöjd inställning till precis allt. När jag tänker bakåt så har det varit så väldigt länge, men det blir värre i takt med att hennes värld blir större. Hon följer framgångsrika bloggare på nätet och jämför sig konstant med andra…