Min dotter är tretton år gammal och har i många år varit rädd för det mesta som hon ser och hör. I två år var hon rädd för att jorden skulle gå under år 2012. Det hade nämligen hennes storebror berättat om och om igen. Hon har nu tack och lov blivit av med just den rädslan. Men det dyker ständigt upp något nytt som hon blir rädd för. Just nu handlar det om ebola…

Jag har en fråga som rör min son som är fyra år. Varken jag eller min man vet ärligt talat vad vi ska göra, vi känner oss fullkomligt maktlösa. Han har börjat bitas och slåss, både på förskolan och hemma…

Jag skriver för att jag undrar hur jag på bästa sätt ska tala med min fyraårige son om döden. Min älskade farfar är döende i cancer och har inte många månader kvar. Han har fram tills nu varit mycket pigg och har alltid lekt mycket med min son när vi ses…

Vi har problem med vår snart treårige son som ofta kastar saker på eller slår/nyper sin äldre syster. Min sambo och jag är inte överens om hur situationen ska hanteras. Han säger till storasystern att slå eller kasta tillbaka. Jag tycker att det är fel, eftersom hon är så stor (snart sju år) och borde föregå med gott exempel och inte slå någon som är så mycket mindre…

Jag har en 12-årig dotter som kissar i trosorna. Detta verkar inte bekymra henne då hon kan lägga ett par använda trosor som är blöta och gula inuti överst i tvättkorgen. Hon kan även komma och sätta sig i soffan med linne och trosa och då kan man se att det är blött i trosorna. När jag då ber henne gå och byta trosor och tvätta sig så vill hon inte…

Min son, 22 år, står inför en omedelbar risk att hamna hos Kronofogden på grund av obetalda räkningar. Jag som förälder slits mellan vilja att rädda honom genom att betala och att låta honom ta konsekvenserna fullt ut. Vi har betalat hans skulder två gånger tidigare för att rädda honom…

Jag kan dock inte komma ifrån att jag tycker att det är väldigt jobbigt att ha styvbarn. De tar mycket av min energi och jag irriterar mig mycket på dem. Ibland vet jag inte hur jag ska stå ut när de är hemma hos oss, det känns som att jag inte kan koppla av i mitt eget hem…

Det är som om han inte kan kontrollera sin ilska utan agerar helt impulsivt. Som förälder har jag inga problem med att han blir arg och visar sina känslor (stampar i golvet, skriker, gråter eller vad det nu kan vara) utan bekräftar dem i stället. Det är när han ger sig på sina yngre syskon som det blir jobbigt…

För två år sedan berättade min dotter att hennes storebror har utnyttjat henne sexuellt i över ett års tid, till hon satte stopp för det. Min forskning på Internet visar att om jag pratar med någon – psykolog, läkare, kurator, psykiater – har de anmälningsplikt och han kan hamna i fängelse…

Vi har en 6,5-åring som är eftertänksam och försiktig av sig och så har han alltid varit. Han förstår inte heller vitsen med att öva på saker. Han blir väldigt besviken på sig själv om han inte kan direkt, även fast vi förklarar om och om igen att man inte kan kunna allt redan från början…

Min son, snart sex år, har vid några tillfällen ”lånat” saker, som han själv uttrycker det, från förskolan. Jag har hittat en leksaksmobil, någon plastgrej, leksakspengar och lego i hans fickor. Vid varje tillfälle har jag pratat med honom om att man inte får ta med sig saker som är någon annans…

Jag har en son på sex och ett halvt år som ibland reagerar på tillsägelser, avvisanden och förmaningar genom att ställa sig vid fönstret och säga sig vilja hoppa ut. Vi bor i en lägenhet på fjärde våningen och har givetvis barnsäkra lås på fönstren, men ibland står han och fipplar på de där låsen, skriker och säger att han bara vill dö…

Men hans stora problem, som vi föräldrar upplever det, är att han har lätt för att gnälla, ofta över små saker. Det kan vara triviala saker som att ett klädesplagg sitter fel. Ofta är det saker som han själv skulle kunna lösa utan större svårigheter. I stället klagar han högt med en pipig, gnällig, barnslig röst…

Däremot har jag svårt att hantera nästa fas som hon gått in i. Hon är ängslig och rädd för precis allt. För inbrottstjuvar, mördare, bränder, att flyga. Allt. Hur gör jag för att hjälpa henne ur denna fas utan att förstärka ångesten?

Kära läsare, denna gång svarar jag inte på en fråga från er. Jag kommer istället att ge mig själv råd om något jag har funderat på en tid. Jag har alltid varit en lugn och behärskad person. Jag hamnar sällan i konflikter och när de väl uppstår strävar jag efter dialog och kompromisser. Men helst undviker jag bråk helt och hållet…

Jag har ett problem som består av två delar. Jag har alltsedan vårt barn föddes för sex år sedan alltid känt att min sambo kontrollerat mig när det har varit jag som varit ”ansvarig”. Väldigt snabb på att kommentera och ”rätta till”. Som jag ser det stör hon min interaktion med vårt barn…

Vår äldsta dotter är sju år och kan många gånger ha ett ganska otrevligt sätt mot oss föräldrar och sina yngre syskon. Hon kan ha en väldigt bestämmande och kommenderande ton främst till mig och ett ­syskon. Folk runt omkring oss kan ibland reagera på hennes sätt, exempelvis kunde förskolepersonalen säga ”så säger man väl inte till mamma”…

Min son som är nio år blir lätt aggressiv när något går honom emot eller när han får en tillsägelse av mig eller min fru. Han slår sin syster, slår i dörrar och slänger saker omkring sig…

Jag undrar om ni har några tips för hur man undviker att vissa dagar bli galen på sina tonåringar. Hur gör man när en tonåring helt vägrar att göra något som helst arbete i hemmet? Inte ens det som rör sin egen person?

Min dotter som är fyra år tycker inte om sin mormor. Vid upprepade tillfällen har hon sagt att ”jag tycker inte om mormor”. När min man är bortrest kommer min mamma för att vara barnvakt när jag är på jobbet. Min dotter gråter och vill inte att jag ska gå till jobbet…